Aftonbladet – 18 januari 1855, sida 1

sigtande svingade han piskan och lät den med sådan skicklighet nedfalla på Eleonoras rygg, att den afref ett stycke af huden ända ifrån halsen till midjan. Inom några minuter hängde hennes hud i stycken ned öfver midjan, och blodet öfverströmmade hela hennes kropp ). Verket var fulländadt. Med sönderflådd rygg. blef Eleonora lyftad af bödelns skuldror. Hon hade icke skrikit, ej ett ljud hade undsluppit henne, Hon hade varit stum, men hon hade bedt till Gud att Han måtte hämua den skymf man låtit henne vederfaras, Och åter nalkades en bödel med en tång i handen. Eleonora betraktade honom med flammande blickar. Hvad vill du? frågade hon kallt och allvarsamt. . Rycka tungan ur halsen på dig,, sade ban med ett rått skratt, i det två andra bödlar bemäktigade sig henne, och fattade hennes hufvud: . Denna gång värjde sig Eleonora, förtviflan gaf henne styrka, hon slet sig itrån de afskyvärda karlarne och störtade på knä; och i det hon mot himlen höjde sina blodiga armar, bad hön till Gud om förbarmande, om nåd, om hjelp; äfven till det stolta kejsarpalatset, der Elisabeth tronade, vände hon sina ögon ch sina händer, med ropom nåd, om förbarmande ! 4) Men allt förblef stillä, och då hvarken Gud eller ozarinnan ej heller andra menniskor förbarmade sig öfver henne; då bemäktigade sig en vild ursinnighet Eleonoras själ. Hon. höjde: armarne mot bimlen, och med flammande blickar utropade hon: Ve öfver den skoningslösa Elisabeth, ve öfver denna qvinna; som icke. har medlidande med en qvinnal: Såsom: hon nu behandlar mig, måtte en gång andra: behandla henne! Min Gud, gif att, så som hon nu låtit sarga mig, sårlåt ?) La Chappe TAuteroche, Voyage en Siberie, Vol. 11 pag. 370. ) Leveeque vol. 5, pag. 242.