Aftonbladet – 16 januari 1855, sida 2

på en sammetsdivan och sade leende till Alexis, som satt vid hennes sida: Ack, det är ändå ljuft att vara kejsarinna ! Se blott huru glada och lyckliga alla äro, och det är jag allena som gjort dem JyekUga, i det jag förvandlat dem från simpla soldater till ansedda officerare och ifrån lifegna till adelsmän och baroner. Jag tacker dig, min Alexis, att du öfvertalade mig att bli kejsarinna. Det är ett herrligt nöje och jag skulle nu icke mer vilja återvända till detta stilla, obemärkta lif, som förut så mycket behagade mig. Jag har redan dragit försorg om att kejsarinnan Elisabeth lika så litet behöfver plåga sig med arbete, som den fordna prinsessan, och nöjen kan kejsarinnan utan tvifvel bereda sig ännu flera än prinsessan förmådde det. Höga fröjderop och dundrande skrattsalfvor afbröto här Elisabeth. Tärningarne bade afgjort. Czarinnans lifkock hade vunnit och var nu geheimestatsråd. Elisabeth skrattade. Tärningarne äro rätt fintliga,, sade hon, ty nog bör en lifkock vara minst geheimestatsråd. Jag stadfäster dig i din värdighet, Feodor; din titel är erkänd. Nu en ny vinst! Tvåtusen rubel. De äro mer värda, tänker jag, än en titel. Nu blef det en ifver, en trängsel, ett stötande och knuffande. Man sparade hvarken på slag eller ord. Hvar och en ville vara den förste att få tärningarne för att kämpa om den lockande vinsten. Czarinnan såg och hörde allt; hon skrattade deråt och sade till Alexis: De äro ganska praktiska, dessa herrar. Tvåtusen rubel äro dem kärare än den förnämsta titel. Jag inser också att en titel är ett ganska dumt ting, med hvilket man ingenting kan företaga sig; men med tvåtusen rubel deremot kan man tillfredsställa många önskningar. Men det var sannt, du har ännu icke sagt mig om den här toiletten behagar dig? Du ger så litet akt på min toilett, min älskade, och likväl är det blott för din skull