Aftonbladet – 16 januari 1855, sida 2

Men om det kommer an på, att bevilja er en nåd, om j behöfven pengar, eller önsken er en titel eller en orden, kommen då till mig, och jag skall gifva er, hvad j åstunden. Ack, jag har ett lustigt infall. Vi skola roa oss en smula i dag. Vi skola anställa titelauktion. Kalla hit vårt liikompani och våra hofherrar och tjenare. Det skall blifva tärningsspel, af en helt ny praktfull art. Hemta hit tärningar, vi skola spela. Jag skall angifva vinsten för hvarje kast, och tärningarne skola sedan afgöra hvem som har vunnit. De tillkallade infunno sig skyndsamt. Lifkompaniet bestod af de i adligt stånd och till officerare befordrade grcaadiererna, hvilka varit Elisabeth behjeiplga vid hennes tronbestigning. Bullersamt instörtade knektarne och helsade med ett dundrande lefverop sin herrskarinna, czarinnan Elisabeth. Elisabeth befallde att man skulle sätta fram vin och bränvin af den ypperliga sort som hon fått till skänks af en stor bränvinsbrännare i hufvudstaden, och hvilket bon sjelf särdeles älskade. Klingande stötte de glasen tillsammans under skallande lefverop. Elisabeth skrattade innerligt och räckte dem sina händer att kyssa, samt gladde sig mycket deråt när de utbrusto i hänryckning öfver hennes händers friska skönhet. Nu tystnad, mina herrar af lifkompaniet! ropade hon högt; jag, er herrskarinna, befaller det., Och då alla tystnade fortfor hon: Vi vilja kasta tärning om titlar och ordnar, pengar och bränvin ! Med stormande bifallsrop mottogs detta förslag. Första vinsten,, ropade Elisabeth, är en geheimestatsrådstitel. Tagen nu tärningarne och börjen, mina herrarl! De begynte alltså att raffla, under fröjderop och skratt när de hat tur, under skrik och stampningar när de fått låga kast. Elisabeth sträckte sig emellertid vårdslöst