Aftonbladet – 16 januari 1855, sida 1

och:bebo det af honom för hans vän så poe-! tiskt-uppfunna lustslottet.) Ahyverkligen, -det.varett ypperligt påbittl ropade Elisabeth, i.det.hon skrattande -klaypadeshänderna.. oHvad herr: Minnich skall fördömma sin. bårdhet;.som nu kommer honom sjelf till:godo. Detivar ganska qvickt af.er, herr Lestocq, något som .man .verkligen kan skratta.åt, inte sannt, Alexis ! Men hvad fattas.dig;.du ser,så-sorgsenut? Har någon förfördelat dig? 00 s Alexis suckade. ?u sjelf, sade han sakta. Jag2 utropade czarinnan förskräckt. Skulle jag. kunna vara så hård att förfördela dig? Nej, men, att kränka mig, i det du förvägrat den första bön jag framställde till dig? Nämn denna bön ännu en gång, jag har glömt den,, sade Elisabeth. Alexis kastade sig på knä, och med bed jande händer sade han: Elisabeth, min kejsarinna, haf förbarmande med min ångest, låt mig icke evigt nödgas darra. för dig! Förunna mig den sällbeten att se dig i säker besittning af din makt! O; Elisabeth, hör din trögne tjenares bön, låt isgke Anna Leopoldowna få lemnw ditt rikes gränser, låt icke din dödsfiende draga härifrån! Hör hans bön, inföll Lestocq, knäböjande jemte Alexis, det är vishet i hans ord; hör honom och lyssna icke till ditt eget: alltför ädelmodiga hjerta ! sBåtrieke dina fiender draga hädan, uta bemäktiga dig dem medan. de ännu äro i.ditt våldb r ; nElisabethy:durden högsta. den skönaste qvinna på jorden, bad Alexis, haf förbarmande -.med-mig;ojag skall. aldrig .kunna ha en glad stund om du låter dessa dina farlis tefiender lersna Ryssland., Elisabeth böjde sig med ett ömt leende ned till honom och lade sin hand på hans lockiga hufvud, si det hon: sakta med den andra höjde hans ansigte till sig. ; t) Leveeque, völ. 5, pag.: 235. — Manstein. M6moires. Vol. 3, pag. 96.