Aftonbladet – 15 januari 1855, sida 4

BLANDADE AMNEN. En myårsönskan. Vi läsa i ett tidningsnummer för dagen följande nyårsönskan till Svenska tidningen: Jag har härmed den äran önska Svenska Tidningen uti M. H:s person allt det timliga goda den vätrår och förtjenar. Jag Önskar derjemte att den i sin polemik mätte, trots alla frestelser till motsatsen, behålla den benägenhet att göra en viss rättvisa ifyen ät motständare, den böfsamhet och det lugn som phittills, med få undantag, så fördelaktigt u märkt ,den framför hvarje ahnan tidning i vårt land. NVidare tillönskas densanima, att den klara och lediga penna, som så ofta gjort de ledande artiklarne i bladet till en ieke blott underhällande utan inttessant och i mänga fall bildande läsning, måtie fortfarande äfven under detta år rätt ofta stå tidningen till buds. Nåväl, i hvilket blad tror väl läsaren ätt alla dessa artigheter slösas på vår yrkesbtoder? . Jo, i — Svenska Tidningen! i Rättvisligen bör tilläggas, att straxt efter dessa ord, som någon illasinnad skulle kurina misstyda såsom ett lumpet sjelfberöm, antyder bladet, att det äfven har ett och annat litet fel, fastän, såsom dess egha ord falla, detta visst är småsaker mot hvad man däågligen får läsa hos andra publicister. Det gör oss verkligen rätt godt att finna, att det ges någon som vet. att tillbörligen uppskatta vår yrkesbroders förtjenster, om det också endast är en dess egen medarbetare, och vi blott beklaga att den ärade redaktionen helt säkert måst göra våld på sin blygsamhet för att blifva istånd att nedskrifva ofvan anförda rader, på det att verlden icke skulle evigt förblifva i okunnighet om de, tänkvärda sanningar de innehålla. — Jean Jacques Reusseau som mågiker. I tredje kapitlet af sina Lettres de la Montagne,, hvars förnämsta tema är undren, säger filosofen från Geneve: Jag såg är 1743 i Venedig ett helt nytt slags orakel, underbarare än det i Präneste. Den som ville rådfråga det gick in i ett rum, der han kunde stanna ensam om han så önskade. Ur en bok, full af hvita blad, uttog han der ett blad efter behag och sade, under det han höll det i handen, men hvarken högt eller tyst, utan i tankarne, hvad han ville veta. Derefter hopvek han sitt hrita blad, slog ett kuvert omkring det, förseglade och inlade det i en bok. Sedan han nu uttalat vissa barocka formler, utan att dervid lemna boken ur sigte, tog han äter ut Sitt apper, undersökte sigillet, bröt det och fann deri— det. skriftliga svaret, Magikern, frän hvilken dessa orakelsvar utgingo, var förste sekreteraren vid frånska legationen och hette J. J. Rousseau. Jag nöjde mig med att vara hexmästare, emedan jag var mycket anspråkslös; hade jag velat bli profet, hvem skulle kunnat hindra mig deri? — Rousseau har ej den godheten att upplysa, huru han gick till väga vid detta trolleri.