Aftonbladet – 15 januari 1855, sida 2

eo 9 (3 Uniformsförändringar. I ett afseende har som bekant den nya regimen konseqvent visat sig hylla ,mouvementet; det är i fråga om uniformer. Här har man varit så föga stationär och anhängare af det gamla, att man tvärtom oupphörligt jagat efter nyheter och den ena reformen följt den andra i hälarne. Det skulle vara intressant att se en framställning af alla de förändringar härs och tvärs, fram och åter, som någon enda kår, t. ex. lifgardet till häst på sednare tider undergått. Ännu roligare vore en tablå öfver alla de generalorder som på de sednaste tio åren blifvit utfärdade om kaskar, tschakåer, mössor, kappor, knappar, vapenrockar. epåletter, o. 8. v. Flottan, som, efter hvad vi tro, hittills varit mindre underkastad dylika vexlingar, har nyligen äfven blifvit hugnad med en större förändring, isynnerheti anordningen äf guldgalonerna — utan tvifvel påkallad af de allvarliga tidsomständigheterna, som göra det nödigt att bereda sig på alla eventualiteter. Det är naturligt att militär-administrationen måste söka att följa med sin tid, ge akt på de förbättringar som ske i andra länder, pröfva allt och tillegna sig hvad godt och förmånligt är. Men detta borde utan tvifvel i första rummet gälla vapnen; ty om dessa äro då. liga, om vår arme kommer med gamla otymps liga gevär emot trupper, beväpnade med mis nigstudsare, så hjelpa uniformerna föga. De på sednare tiden vidtagna förändringarne synas verkligen förskrifva sig från ett dilettanteri i pittoresk kostymanordning. En af våra poeter har uttryckt detta i den något grofva men betecknande bilden, att. vederbörande synas ha blifvit bitna af en galen skräddarep. . Och denna reformifver i klädespersedelsväg har icke inskränkt sig till Sverge; äfven Norge har blifvit lyckliggjordt deraf, och de förenade rikena ha åtminstone i detta hänseende delat ljuft och ledt med hvarandra. Ehuru natur ligtvis förändringarne icke kunnat vara så många och stora i Norge, som icke har några lifoch hustrupper, eller rangregementen såsom vi, så ha de dock äfven der varit ganska betydliga. Vi meddela ur norska tidningen sAftenbladet, följande artikel öfver detta ämne: Nya moder. Skulle ni förlora er fana, så förloren ej ur sigte min hvita fjäderbuske. Den skallföra er till seger eller en ärofull död. Henrik IV. Man har sagt och säger ännu i dag att vi norrmän icke följa med tiden, att vi göra på stället marsch och gömma oss undan för civilisationens fordringar. Vi ha ofta blifvit skildrade såsom ett folk, som håller på gamla sedvanor, som snäckan på sitt hus, och det är temligen otvifvelaktigt att den. bild, man behagar utkasta af oss i många hänseenden har så mycken likhet med kineserna, att dessa det himmelska rikets ensamt privilegierade invyggare säkerligen skulle känna sig ytterligt förnärmade, om de erfore huru mycken gemensamhet man påstår, att det herrskar mellan dem och de usla barbarerna vid Nords polen. Det kan väl så vara, alt det är åtskilligt befogadt i des:a beskyllningar, men emeller