Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 3

VV NN som j förtjenen det. Från denna stv.nd ären j fria, och ännu mer, j ären jemngoda med mitt rikes förnämsta adeln och hörer med full rättighet till deras antal, emedan Jag i kraft af mitt kejserliga välde upphöjet er i adeligt stånd och utnämner er till baroner, er alla, mina trogna trettio grenadierer, samt er Griänstein, denna trogra skaras anförare. Upptagen dem i edra 1-.der, mina grefver och herrar, de äro er värdiga. Dröjande och tvekande att blanda sig ibland dessa stolta adelsmän, stodo de nya baronerna slutna 4:) hvarandra; men med leendeansigten, Öppna armar och utrop af bjertliga försäkrvagar om en fortvarande vänskap, trädde furstar och grefvar fram till dem. Kejsarinvan hade talat, slafvarne måste lyda, och dessa: furstar, grefvar, fältmarskalkar och generaler hvilka ännu i går knappt med en blick bevärdigade dessa grenadierer, kallade dem nu sina vänner och bröder, och prisade sig lyck-liga att få upptaga dem ibland sig. . Elisabeth skådade med tillfredsställd bliek denna hjertliga välkomsthälsning, och hon fann det oändligt ljuft, oändligt angenämt att på ett så lätt sätt kunna göra så många mennis skor lyckliga, och med en glad förnöjeise erinrade hon sig, att hon äfven borde belöna sin lifkusk som i den afgörande stunden hade kört för henne. Hon bezallde att han skulle kallas. En temligen lång tid förgick under det alla väntande såso åt dörren, som slutligen öppnades fir lifkusken, hvilken förd af fyra lakejer stapplade in i salen. Man hade haft möda att finna rätt på honom, tills man slutligen upptäckte honom ibland folket i de nedra rummen,som genom kejsarinnans garde plägadeg med bränvin, Från denna ljufva plats hade man, trots hans motstånd, fört honom till ke: sarinnan, (Forts. följer.) t