Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 2

—— —-2 22??? tala dem, sade Elisabeth, lätt svingande sig ur slädan. Hon var nu blifven modig och beslutsam, då faran icke mer kunde undvikas, hade hennes faders ande vaknat hos henne. Med fasta steg trädde hon in i kasernen; der hade de sammansvurne redan gjort larm, .ur. alla korridorer störtade soldater fram, stirrande förvånade på Elisabeth, som strålande af skönhet och juveler stod midt ibland dem. Soldater! utropade Elisabeth högt och kraftigt, jag kommer för att anropa ert bistånd, på det rättvisa må vederfaras mig i min faders rike. Jag är czar Peter den stores dotter, den ryska tronen är min rättmätiga egendom, och jag vill hafva hvad mig tillkommer! Jag vill ej längre fördraga, att en utländsk furstinna skall befalla öfver er och stifta lagar för er, mina älskade bröder och landsmän, Följen mig, och låtom oss förjaga dessa främmande inkräktare, som beröfvat mig, eder rättmätiga kejsarinna, min faders tron! Hell Elisabeth, vår kejsarinna, ropade de sammansvurne, kastande sig till jorden. Öfve:raskade och bestörta, vågade den öfriga hopen icke göra något motstånd. Äfven de störtade på knä och aflade trohetsed åt den nya czarinnan. ;Upp nu, mina vännerl ropade Elisabeth med fast stämma, upp till kejserliga palatset, der dessa usarpatörer bo, hvilka tillfoga er den skymfen, att kalla ett lindebarn eder kejsare. Kommen att vi må straffa dem för denna förolämpning och nedstörta dem ifrån dn höghet de tillskansat sig. Vi följa vår kejsarinna i lif och död! skreko soldaterna. Man begaf sig åter på väg, genomilade gatorna och anlände till det kejserliga palatset. Mcd behjertadt mod närmade man sig slot