Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 2

Då skola de släpa mig i ett lifstidsfängelse, sade Anna lugnt. Nej, nej, dit. hufvud och din frihet äro heliga; de skola icke våga kränka någonderal Ingenting är heligt i Ryssland,, sade Anna kort. Slädorna höllo framför prinsessan Elisabeths palats. Tvenne timmar voro knappt förlidna, sedan. Elisabeth i samma släda hade fattig och darrande lemnat detta palats, och nu sände hon som befallande kejsarinna densamma tillbaka med den afsatta regentinnan, under det hon sjelf tog czarernas palats i besittning. FJORTONDE KAPITLET. OSKULDENS SOMN. En bild, Knappt hade Anna lemnat rummet, förrän Lestocq med en ny befallning vände sig till Griänstein. Nup, sade han sakta till honom, skynda nu att bemäktiga er kejsaren. Den lille Ivan måste döl Elisabeth hade likväl uppfatat dessa ord och ihågkommande Annas sista bön utropade hon häftigt: Nej, säger jag, han skall icke dödas! Ve den som vågar kröka ett hår på hans hufvud. Jag vill icke blifva ett oskyldigt barns mörderska. Bemiäktigen er bonom, men vörden i honom barnet och kejsarent Rycken honom icke med våld ur sin slummer.. utan skonen hans sömn. Stackars barn, redan så tidigt bestämd till lidanden! Ingen klenmodighet nu, prinsessax, hviskade Lestocq, visa er stor och sträng, eljest är allt förloradt. Skynda alltså fort hörrån, på det anblicken af detta barn icke nå nnu mer förvekliga ert hjerta! Kom, vi ba änn mycket att göra.n