Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 1

CZARINNANS DOTTER). Blad ur cezarväldets historia efter L. MÖHLBACK. TRETTONDE KAPITLET. I DEN AFGORANDE NATTEN, Natten var kommen; småningom slocknade ljusen uti Petersbur:s byggnader och palaser. Staden började försjunka i sömn, celler åtminstone att gifva sig sken deraf. Äfven! regentinnan Anna hade redan afskedat sin; hofstat och dragit sig tillbaka i sina inre rum. ; Det var en klar, stjernljus natt, Anna stödde sig emot fönstret och blickade tankfullt dröm-, mande upp emot himlen, Småningom fylldes hennes ögon med tårar, hvilka långsamt nedrullade utför kinderna och nediöllo på hennes händer. Anna förskräcktes vid fallet sf dessa glödheta droppar, hvilkas tillvaro hon ej anat under det hon helt och hållet öfverlemnat sig åt sina djupa tankar. Hon tänkte på Lynar, med hvilken Hon genom sin kärlek var förenad, men som hon blott igenom en lögn kunde tillhöra. Hon tänkte att det skulle vara större och ädlare att afsäga sig honom, och om hon än skulle minnas. den älskade, dock afstå ifrån honom. och blott lefva för de pligter som ålågo henne. Men vid dessa tankar kände hon i sitt bröst en narmnlös smärta, som ovilkorligt. fyllde hennes ögon med tårar. Nej, hviskade hon, jag kan icke bringa dygden: detta. offer af min kärlek; jag kan icke för ett tvunget: giftermåls sken bortgifva en körlek som är mitt lif. Må det så vara! — Må verlden fördöma mig, jag kan ——--) Se A. B. n:o 1—8.