Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 1

Utan att afvakta svar, aflägsnade sig prin-: sen med sänkt hufvud: Anna blickade efter honom med ett medlidsamt leende. 7 l Stackars prins,, sade hon sakta, han är alltid så rädd och modfälld; det kommer väl deraf att han icke är lycklig, Han älskar mig, och jag kan icke tvinga mitt hjerta till genkärlek, Ack, det måste vara mycket smärtsamt att icke känna sig älskad ! Sackande tillslöt hon dörren, genom hvilken hennes gemål utgått. Jag vill gå till hvila. Kanhända sänder mig himlen någon ljuf dröm, hvari jag ser honom, min Lynar. Men nej, jag måste först ännu en gång gå och se om Ivan sofver godt.. Med skyndsamma steg begaf hon sig till ett angränsande rum, som var den unge kejsarens sängkammare. Allt var tyst der. Framför dörren som ledde till korridoren hörde hon de regelmäs-! siga stegen af den fram och tillbaka vandrande skiltvakten. På sängarne omkring lågo kejsarens vårdarinnor försänkta i djup mn Allt bar stämpeln af ett fullkomligt ugn. Anna närmado sig sakta sin sons vagga. Hon böjde sig öfver honom och betraktade honom med innerliga, ömma blickar. Hans stilla slummer uppfyllde hennes hjerta med lugn. Sof,. mitt älskade barn, hviskade bon sakta. Sof, och må du i drömmen leka med englar, så sköna. som du sjelf! Nedböjande sig öfver vagg-n, andades hon en lätt kyss på barnets rosenläppar och sväfvade sedan sagta bort till sin egen sängkammare. Och nu, sade hon, vill jag äfven sofva och. drömma. God natt, min älskade Lynarl Med ett lyckligt leende inslumrade hon.