Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 1

mig utsända patruller och tillkalla ett regemente, för hvars trohet jag kan gå i borgen, att bevaka ingå.sgarne till detta palats. Anna skakade leende sitt hufvud. Nej, sade hon ifrigt, intet af-allt detta skall ske. Sådana försigtighetsmått bevisa misstanka, och det skulle kränka den goda Elisabeth, Hon är oskyldig, tro mig de. Jag har i går noga observerat henne, och hon har visat sig ren vid denna pröfning. Det vore oädelt attännu vilja misstro henne! Dessutom har hon mitt furstliga ord, att jag i hvad som rörer henne blott vill höra henne sjelf, och icke tro någon annans uppgifter. Jag vill således i morgon fara till henne och viza denna biljett, på det hon må kunna rättfärdiga sig. Du anser henne alltså fullkomligt oskyldig? frågade prinsen suckande. Ja, fullkomligt oskyldig. Hennes fasta hållning, hennes försäkringar, hennes tårar, allt har öfvertygat mig att det vore orättvist att sätta tro till alla de många rykten man utbreder om henn2?5, Låtom oss alltså vara lugna. Från Elisabeth hotar os3 ingen fara.. Det låg något i ade, något lugnande i Annas fasta, oo uvbliga säkerhet, hvilket prinsen icke kän .sig ega kraft att motstå och: hvilket kow honom att blygas för sin qvinliga fruktan emförelse raed hennes manliga lugn, Suckande tog han farväl-af henne för att återvända till sina rum. I dörren vände han sig ännu en gång om. Anna, sade han högtidligt. Du har nu afgjort vårt öde och vår framtid, och gifve Gud att det är till allas välgång. Men skulle jså icke vara, skulle olyckan likväl utbryta öfver dig, erinra dig åtminstone då denna stund i hvilken jag varnade -dig och frisäg mig ifrån all skuld., I) Levecque vol. 5, pag.227.