Aftonbladet – 13 januari 1855, sida 1

icke för denna dom uppoffra min enda sällhet! — Och gifves det straff för denna synd; o min Gud, så falle straffet på mig ensam, men honom, allsmäktige, förskona. honom! Afvänd straffet från hans ädla hufvud, och låt det nedfalla på mitt allena! Så talande, upplyfte -hon sina tårade ögon mot himlen. Hastigt träffades. hennes blick af ett stjernskott som genomfor rymden. ,Det betyder olycka,, sade Anna rysande, och sänkte hufvudet emot bröstet. I detta ögonblick klappades häftigt på dörren, och prins Ulrich begärde inträde. Anna skyndade att öppna och frågade förvånad efter orsaken till detta ovanliga besök. Annav, sade prinsen bastigt, jag kommer för att varna dig ännu en gång. Åter är mig på hemlighetsfulla vägar en varningsbiljett tillskickad. Jag fann den på mitt nattduksbord. Se sjulf, man besvär oss att vara på vår vakt, man säger oss att en förförlig fara hotar oss, att Elisabeth konspirerar och att vi äro förlorade, om vi ej ögonblickligt träffa våra mått och steg. Anna läste den henne öfverräckta biljetten och gaf den sedan tillbaka åt sin gemål. Alltid samma visa, samma tomtormsstämmal, sade hon. Grefve : Osterman har en gång fått i sitt hufvud att Elisabeth konspirerar, och från honom komma säkerligen dessa eviga varningsbref. Läs dem hädanefter icke mer, min gemål, utan låitom oss helt lugnt gå till hvila. Och-om sdet likvälvore sannt, sade prinsen i entrögen ton, om nu en fara verkligen hotade: oss? En vink af dig kan afvända den, låtom oss alltså vara försigtiga. Tänk på din son, Anna Leopoldowna, äfven hans lif är hotadt! Det tillkommer kejsarens moder att skydda det! Tillåt att jag, dina truppers öfverbefälbafvare, vidtager nödiga åtgärder. Låt