Aftonbladet – 12 januari 1855, sida 2

CCINDET OC IfO0OIvalldliar UCKkKSanmnlmna lan Ch Uutfensiv, till en offensivoch defensiv-allians. Den engelska pressen och isynnerhet Pimes, fortsätter sina angrepp mot krigsministern och lord Raglan. Från krigsteatern på Krim inga nyheter af större intresse. Vi meddela en utförligare rapport från general Canrobert af den 22 December. DANMARE. Hvem som skall bli utrikesminister i stället för grefve Plessen, är ännu obekant; man gissar på en och annan af de danska sändebulen vid utländska hof och specielt på ministern i London generalmajor Osholm. Det tros att f. d. inrikesministern Tillisch skall bli utnämnd till domändirektör. Konung Fredrik hade den 5 fasanjagt i Kongelunden på Amager och derefter taffel !på Christiansborg. 4 Afven på Jutlands och Slesvigs kuster bar orkanstormen under de första dagarne af året anställt stora förödelser. En del af marskländerna ha blifvit alldeles ifversvämmadd. FRANKRIKE. Regeringen har till Orienten afsändt en protestantisk prest för de soldaters räkning, hvilka tillhöra den reformerta bekännelsen. Det uppgifves såsom bestämdt att prins Napoleon kommer att återvända till Paris. Kejsaren säges hafva tillskrifvit honom, att häns beteende uti Almaslaget satt hans mod utom allt tvifvel, och att han, utan att befara det hans ära skall deraf lida, bör återvända ill Frankrike för sin helsas återställande. — Denna uppgift bekräftas af en underrättelse i Monitören för den 6, som förmäler att kejsaren, oaktadt prinsens begäran att få återvända till Krim, uttryckligen befallt honom att återvända till Frankrike, enär kejsaren af prinsens läkare erfarit huru sjuk han är. Goda utsigter lära vara för handen för det nya lånets realiserande. Furstinnan Liewen, stadd på resa till Nizza, uppehöll sig för ögonblicket i Paris. Från Marseille omförmäles en jordbäfning, som samtidigt lärer ha låtit känna sig äfven i hela norra Italien. Köln. Zeit. uppgifver att kejsar Napoleon skall vara temligen allvarsamt sjuk. Thiers har åter öppnat sina salonger, en händelse som väckt ett visst uppseende i de politiska krets.rne. I Paris var väderleken vid nyårstiden så mild, att man i frädgårdarne såg blommande rosor. Nyårsdagen sutto vid boulevardernas kafeer gästerna till långt in på aftonen ute i fria luften. ENGLAND. Uti de engelska tidningarne förekomma nu flera meddelanden om de diplomatiska konferenser, som den 28 Dec. egt rum i Wien. Cronicles Pariserkorrespondent yttrar sig sålunda: Den 28 undertecknades i Wien af österrikiska utrikesministern grefve Buol samt Englands och Frank rikes sändebud en traktat, hvilken kan anses säsom ett fullständigande af fördraget af den 2 Dec. Detta nya dokument ändrar ingenting uti de grundsatser som blifvit uttalade i det första fördraget, men iförvandlar detta frän ett defensivtill ett offensiv-!och defensivfördrag. Femte artikeln uti fördraget af den 2 Dec. stadgar, att om freden icke till ärets:slut blifvit betryggad på de i första art. uppställda grunder, skulle de allierade taga i öfvervägande de ätgärder som vore att vidtaga för ernåendet af deras syftemål Det den 28 Dec. undertecknade protokollet fastställer de ätgärder som sålunda böra vidtagas, eller, med andra ord, förvandlar defensivtraktaten till en offensiv. Först efter undertecknandet af detta protokoll försiggick den mycket omtalade konferensen med ryska sändebudet hos earlen af Westmoreland. Detta utgör den bästa vederläggning af den misstanken att Österrike icke skulle ha allvar med sin anslutning till vestmakternas politik. Times tager saken icke för så alldeles afgjord. ; Denna tidning yttrar: Den 28 Dec. undertecknade österrikiska utrikesministern samt franska och engelska sändebuden i Wien ett protokoll, hvari fullständigt utvecklas och fastställes den tolkning som af bundsförvanterna gifves åt de uppställda fyra garantipunkterna, och då detta protokoll är uppstäldt i fullkomlig öfverensstäm melse med stadgandena uti fördraget af den 2 Dec., så har det betydelsen af en tilläggsartikel till detta fördrag. Detta gemensamma steg utgör en fullständig vederläggning af den uppgiften, att någon: meningsskiljaktighet skulle uppstått mellan de tre makterna angående tydningen af de fyra garantipunk: terna; deras enighet var redan förut fullkomligt fastställd uti deras officiella korrespondens; och det fattades ännu blott formen af ett protokoll, hvilken antogs på Wienerkabinettets; förslag såsom den regelmässigaste och mest bindande gestalt som kunde gifvas åt denna del af öfverenskommelsen. Detta dokument fyller således den brist som anmärktes uti fördraget vid dess afslutande och offentliggörande; det är: den naturliga följden af den förra förbundstraktaten och binder österrikiska regeringen bestämdare vid de vilkor som vestmakterna öfverenskommit att uppställa. De engelska tidningarne och deras korrespondenser från: Krim fortsätta sina klagomål öfver de stora bristerna och försummelserna uti alla anordningar för den i fält stående engelska hären. Times har i dessa klagomål ständigt gått längst och det har till och med stundom påståtts att dess skildringar äro! öfverdrifna. Nu går nämnde blad ända derhän att rent ut yrka lord Raglands aflägsnande från befälet. Det vore löjligt, yttrar Times för den 3, ,att vilja bemantla det faktum, att britiska hären alldeles icke är någon här uti detta ords militäriska betydelse, utan en sammanströmmad flock af tappra män, hvilka dertill beröfvas sin naturliga duglighet derigenom att deras befälhafvare äro oskickliga män. Vi tillstå att vi icke längre kunna på samma sätt som tillförene betrakta Balaklavas och Inkermans fasor; ty detär: uppenbarligen bättre att soldater och stridshästar falla med ära, i det de dyrt sälja sina lif och erbjuda verlden ett ärofullt skådespel; än att de skola omkomma utan att bemärkas, utan att beklagas, utan att nämnas, nästan utan att ens räknas — ty så långt har det verkligen gått. Vi tillstå det, då vi höra satt det icke mer finnes något britiskt artileri, att hästarne, sedan de bortgnagt hvarandras manar och svansar; till största delen vomkommit på den olycksbringande vägen till lägret — några ;medan de vid sin sida släspat sina döda kamrater —3 vi bekänna verkligen ännow en gång, att vi hellre sett de såju