Aftonbladet – 11 januari 1855, sida 3

dessa icke genom någdos mindre än hela mellanrikslagens omintetgörande syntes kunna uppfyllas... Nytt missnöje, ökad söndring var säledes trukten af unionspolitikens första ätgärd efter den 8 Mars 1844; och enahanda har äfven utan undantag varit verkan af alla sedermera vidtagne förfoganden i afseende på de internationella förhällandena. Begära norrmännen, och ganska billigt, en obetydlig ändring af 26 S mellanrikslagen, så att deras inköpta naturaliserade fartyg må få komma i åtnjutande af samma rätt som sådanå danska oeh engelska, så afslär unionspolitiken det på svenska sidan; vidare: klaga nörr. männen, och än mera rättvist, öfver det i klar strid mot mellanrikslagens grundsatser i. Sverge införda exportpremiesystemets tillämpning vid varu-utförsel till Norge, så lemnar unionspolitiken också denna klagan utan allt afseende på svenska sidan; — och så alstras och mäste ty värr alstras missnöjen i Norge, men som der riktas emot Sverge och Svenskarne, alldeles oskyldiga deri, precis på samma sätt som :Sverge och svenskarna högst oskyldigt fingo uppbära barmen och oviljan i Norge öfver alla Carl Johans stämplingar och försök under så mänga är och i så mänga former att öfverändakasta Norges fria statsförfattning. Är det deremot från svensk sida, som en rättmätig begäran framföres, så lemnas den af unionspolitiken utan afseende på den norska, säsom t. ex, den. af jemtlänningarne begärda transitorätten, .hvarom unionspolitiken icke funnit för godt att göra någon framställning till Norges storthing hvarken 1851 eller 1854, ehuru frågan blifvit tillstyrkt både af 1846 ärs kommitterade, af bäda rikenas konselj.r, och slutligen äfven af Sverges alla fyra riksstånd. Sådant har alstrat missnöjen i Sverge, och dessa hafva riktats emot Norge och Norrmännen. . Sedan 1844 ärs riksdag och storthing, hafva tre riksmöten varit. samlade i Sverge och tre storthing i Norge, vid hvilka flera vigtiga förändringar blifvit. gjorda i bäda. ländernas tulltaxor; men harunionspolitiken visat nägot bemödande. eller röjt något intresse för att genom tillvägabragta jemkningar å ömse sidor åstadkomma likhet åtminstone i de vigtigaste tullsatserna, så att den olyckliga smugglingen i stort efter hela riksgränsen kunde derigenom stäfjas? Ingenting -mindre: tvertom hafva enskiltes anmärkningar i sådant syfte, änskönt utmärkt af den största billighet och allmännyttighet, utaf unionspolitiken mötts med afslag. Snart ätta år har det säkallade sockerkrigeta ou lägat och på norska sidan väckt ovilja genom ätgärder: vidtagne på den svenska, och tvärtom missnöjen i Sverge genom förfoganden i Norge. Ingenting hade varit lättare, om unionspolitiken så velat, än att ifrån början sä. reglera sockerfrägan, att detta krig icke kunnat uppstå och än mindre några missnöjen. Men tvertom: allt hvad som gjorts tyckes endast hafva skett för att gifva nya retemedel ät missämjan och gjuta. olja -på elden. Och hvad röjer tydligare: unionspolitikens sannskyldiga karakter och syftemäl än de kreditiver på millioner, som för rust-. ningar hegärts ena gängen efter den andra utaf Rikets Ständer. under. den nyss slutade riksdagen, utan att någon dylik begäran framställts till det samtidigt samlade norska storthinget? Ett stort och lifligt missnöje har deröfver väckts i Sverige, och rättvist är också detta missnöje, om det riktas åt det rätta hället: Unionspolitiken. Ty icke kan norska storthinget eller norrmännen göras ansvarige för, att det icke behagat unionspolitiken att utaf dem begära nägot kreditiv till rustningar? När efter denna utveckliog af sakförhällandena ins. äterkommer till frägan : om unionens upplösning icke skulle bota -mellanrikslagens beständ, och derigenom för Sverge medföra en förlust? — så lärer hvar och en vara i tillfälle att besvara den. Mellanrikslagens egentliga värde ligger, såsom blifvit visadt, deruti att den är första steget till ett stort, utstakadt mål; ehuru den, säsom blott ett sädant steg, ocksä blott utgör ett provisorium, nödvändigt ätföljdtaf alla de olägenheter, som i längden åstadkommas utaf ätgärder, som endast ämnades att vara provisoriska. I stöd af det anförda, inser nu hvar och en, att utan en fullkomlig förändring af opinionen i Norge och af de äsigter, som, i öfverensstämmelse med denna, hyllas af norska konseljens ledamöter, samt hvad som är längt vigtigare och kanske än svärare, utan en total omskapning af wunionspolitikens fyratioåriga skaplynne och tendenser, detta mäl är alideles omöjligt att uppnä och allt rimligt hopp derom förbi. Men än mera: såsom ett provisorium, hvilket hämmats i sin utveckling, är lagen, på sätt nyss nämnts, äfven ätföljd utaf stora olägenheter; den olofliga varuinförseln landvägen underlättas af densamma i bögsta grad, till stor förlust särdeles för svenska statskassan, och lindringen af halfva tullen vid varuininförseln sjöledes gifver ocksä anledning till lidanden och klagemäl,::än på ena, än på andra sidan. Alla dessa erkända olägenheter vore likväl Jätt afhjelpta genom trenne ätgärder i förening, som äro osvikliga, på samma gång fullt rationella och billiga, och som mångfaldiga gänger blifvit på svenska sidan föreslagne och af allmänna tänkesättet understödde: 1:0o likhet i tullsatser, åtminstone ä alla mera betydande varuartiklar, 2:0 drawbackssystemets afskaffande i bäda rikena vid varutrafiken sjöledes dem emellan, och 3:o medgifven transitorätt äfven för landväga varurörelsen. Men erfarenbeten har under åratal till fullo ådagalagt, att med den rädande unionspolitiken, hvars alla tendenser gå ut på att söndra och icke att förena, och med de herrskande tänkesätten i Norge, som blott alltför mycket t-git intryck och riktning utaf denna söndringspolitik, det är lika omöjligt att komma tillväga med någet enda af dessa korrektiver mot de af mellanrikslagen följande olägenheterna, som att komma framåt ifrån denna lag till en fullständig tullförening. Och vid så beskaffade förhällanden, dä, i följd af de hinder som ofvanifrån oöfvervinnerligt ställas i vägen, alldeles ingen utsigt gifves, hvarken till en tullförening eller till rättelse och afhjelpande af de skador och förluster för enskilde och för det allmänna, som mellanrikslagen medförer, så frågar ins. billigt: om det verkligen vore för Sverge nägon förlust, i fall, genom unionens upplösning, äfven mellanrikslagen ginge öfverända? Vi hade ätminstone derigenom fått rent spel och sluppit ett ämne till trätofrön, det söndringspolitiken ständigt exploiterar, samt kommit, så att säga, på fri fot, så att vi på nytt och på ett klokare sätt kuude uppgöra med Norge en reglering af vära handelsoch sjöfartsförhällanden. Och Norge har allt för vigtiga intressen i den saken på spel, för att icke läta tala vid sig, om blott svenskar och no män kunna fritt och öppet samråda med hvannan utan unionspolitikens olycksfulla mellackomst. Insändaren håller det till och med högst sannolikt, att Sverge och Norge, politiskt fullt ätskiljda och befriade från nyssnämnde olyeksdigra inblandning, skulle vida: lättare kunna då komma öfverens om en fullständig tullförening ,förestafvad -af bådas intressen, än de nu hafva att blifva ense om jemkningen af den obetydligaste smäsak. NORGE Norska posten medförde i dag tidningar från Christiania af.den 8 dennes: ee ——L Tone tär dTA ÄTA AL RR RIAL