Aftonbladet – 11 januari 1855, sida 2

i det stora ryska riket, som har anspråk på titeln af kejsarinna, och det är Anna Leopoldowna.n Ni vill alltså afsäga er edra heliga och välgrundade anspråk på kejsaretronen? frågade Lestocq, i det han fortfor att teckna. Ja, det vill jag, utropade Elisabeth. Jag vill icke längre plågas af edra beständiga förslager och planer; jag vill hafva lugn. I det innersta af mitt palats vill jag vara kejsarinna, der vill jag grunda ett rike, ett fridens och den njutningsfulla lycksalighetens rike, der vill jag bygga kärleken ett tempel och inviga mig till hans prestinna. Nej, afbryt mig icke, och tala icke mer om revolutioner och sammansvärjningar; jag är icke danad att såsom en afgud sitta på tronen, och med hvarje ord och hvarje blick komma millioner att darra. Jag vill icke blifva kejsarinna, icke ett bäfvande, !rypande folks popanz; jag vill vars en qvinna, som ingenting har att göra med männens oroliga bestyr; jag vill icke plåga mig med arbete, jag vill njuta och glädja mig af min tillvaro. Dertill skall man hädanefter lemna er föga tid,, sade Lestocq allvarsamt. Om ni uppger edra planer och nu afstår från edra räts tigheter, då, prinsessa Elisabeth, då är det förbi med er lyckas dagar. Då blir det er icke längre tillåtet att göra ert palats till ett glädjens tempel. Den gudomlighet till hvars tjenst ni då viger er blir olyckan. Nu yrar ni åter,, sade Elisabeth, skrat tande. Kom, jag vill väcka er ur edra few berdrömmar. Jag har berättat min historia, nu tillkommer det er att gifva mig ett recept för mina förgråtna ögon. Här är det,, svarade Lestocq, i det han öfverräckte prinsessan det papper på hvilket han hittills tecknat. Elisabeth tog och betraktade det i början med leende nyfikenhet; men småningom antogo hennes drag ett allvarsamt uttryck, och slutligen målade sig fasa och förskräckelse deri, under det hennes rosiga kinder bleknade.