Aftonbladet – 11 januari 1855, sida 2

före, dyraste prinsessa, besvär jag er, berätta mig detta samtal med regentinnan., Vill ni sedan genast gifva mig ett recept för mina ögon ? Ja, vid Gud, det vill jag ! Nå, så hör då.n Och prinsessan berättade för den andlöst lyssnade Lestocq sitt samtal med Anna Leopoldowna. Lestocq hörde i spänd förbidan, under det han från bordet tog ett stycke papper, och, som det tycktes, mekaniskt och tanklöst tecknade derpå med ett blyertsstift några figurer och linier. Kanhända var det denna mekaniska sysselsättning, som åter gjorde honom så lugn ooh eftertänksam. Hans ansigte återtog, under prinscssans utförliga berättelse, det vanliga uttrycket af fast beslutsamhet; hans ögon strålade af en energisk glans, och kring hans mun spelade ett dristigt, hånfullt leende, såsom alltid hos honom då han kände sin öfverlägsenhet och hade fattat ett djerft beslut. Den goda regentinnan har der utfört en statskupp, som Osterman aldrig skall förlåta henneo, sade Lestocq, sedan prinsessan slutat. ;Hon skulle ha tegat och ställt sig okunnig, då hade vi varit förlorade, men nu är dethon som blir det. Nej, utropade prinsessan i ädel harm, ;regentinnan valde just det rätta medlet att fullkomligt afväpna oss. Hon har visat mig ett ädelt förtroende, hon har icke trott sina ministrars och rådsherrars ingifvelser, utan i stället mig; — mig, som hon kunnat störta, har hon varnat som en syster med den kärleksfullaste omsorg. Jag skall aldrig glömma, Lestocq, den tacksamhet jag är henne skyldig. Hädanefter skall regentinnan eller czarinnan Anna Leopoldowna icke hafva någon trognare och hörsammare undersåte än ag.p ) Ei vill väl icke dermed säga, prinsessa — Jag vill dermed säga er,, afbröt Elisabeth, att denna sammansvärjning utan svärdslag och blodutgjutelse är bragt till slut, och att det ifrån denna stund blott gifves en qvinna