Aftonbladet – 11 januari 1855, sida 2

jag måste säga er att jag utfört min rol på ett mästerligt sätt. Ångesten blef min lärmästarinna, och hon lärde mig att synas så oskyldig, att bönfalla så rörande, att Anna sjelf blef ganska rörd. Ack, och gråtit har jag, hela floder af tårar, och derigenom fullständigt afväpnat regentinnan! Men ni bar skulden, om mina ögon ännu i dag äro röda och ej så lygande som vanligt.n Och prinsessan skyndade till toilettbordet för att pröfvande se sig i spegeln. Ja verkligen! utropade hon förskräckt, det är såsom jag fruktade. Mina ögon äro helt skumma. Lestocq, ni måste gifva mig ett medel, ett hstigt och säkert medel, som åter gör mina ögon klara., Så talande, betraktade sig prinsessan uppmärksamt i spegeln, full af oro och omsorg om sina ögon. Jag skall i dag synas honom mindre skön, mumlade hon; han skall i tankarne jemföra mig med Eleonora Lapuschkin och finna henne skönare än mig. Lestocq, Lestocq ! utropade hon högt och stampade förargad med sina små fötter, jag säger er att ni genast måste gifva mig ett medel för mina ög: n.n Prinsessa, svarade Lestocq högtidligt, jag besvär er att blott för denna gång på ett ögonblick glömma er oförlikneliga skönhet och edra underbara ögon. Var icke blott en qvinna, utan var, hvad ni kan vara, Czar Peter den stores värdiga dotter. Prinsessa, det handlar här icke om edra ögons förminskade glans, utan om verkliga faror som hota er. Var barmhertig och berätta mig noga och utförligt hvarje ord som ni i går afton talade med regentinnan. Prinsessan vände sig ifrån spegeln och såg på Lestocq. Ack, jag glömden, sade hon lätts-unigt, att ni icke blott är lifmedicus, utan äfven rebell, hvilket är er mycket vigtigare.n Det handlar om ert hufvud, prinsessa, och det vill jag såsom en rättskaffens och pålitlig lifmedicus söka att midmakthålla, Der