Aftonbladet – 11 januari 1855, sida 1

I i sig öfver Annas-anlete, :ty hon tänkte. på sin älskare, hon kände hans närvaro och allt misstroende förskingrades genast för denna ljusgestalt. Anna var åter glad och lycklig, ty:-hön tänkte på den frånvarande älskaren, hvars kärleksglödande ord :hvilade vid hennes bröst. Huru skulle: hön alltså kunna vredgas! Nu erinraderhon sig att hon velat varma Elisabeth, och i det hon lade-sin arm om prinsessans hals och satte sig med henne på divanen,-sade-hön: Vet du väl, Elisabeth, att du har många fiender vid mitt hof; som söka att göra dig misstänkt hos mig? ;Ja det tror:jag väl att man vill, men man kan icke, sade Elisabeth skrattande. Jag är en munter; skämtande qvinna, som; till olycka för mina fiender; alldeles-ingenting gör som kunde göra mig misstänkt, emedan jag verkligen helst gör ingenting: Ja; Anna; tyvärr afskyr jag alla sysselsättningar; du skulleha uppfostrat mig bättre, min dyra regentinna! Och Elisabeth kysste -med en skälmsk älskvärdhet: Annas fih serspetsars. Nej, nej, var då allvarsam en gång, sade Anna, och hör på hvad jag sägeraOch: hon berättade prinsessan attman ifrån allas håll kom; föratt varna hennes-att-man. berättat henne7 om hemliga sammankomster, hvilka )Eestocq: i-Flisabeths namn-bade med den franske: gesandten,-:och att -dessa-sam manikomster hade till ändamål: att genom-n revolution : äflägsnaregentinnan -ochhennes sonsamt upphöja Elisabethtill kejsarinna: Elisåbeth förblef fullkomligt lugn ochjobesvärad; hon skrattade-till och med under det I hon-med en åxelryekning svårade: Hvilken narraktig saga l, Jag tror heller icke derpå, sade Anna; I men emellertid vilja mina ministrar tvinga I mig att låta arrestera Lestoeq; för ätt förhöra j honom och pressa sanningen ur honom. Ack; man skall-lägga honom: på pinbänken och dikvälär hen oskyldig; ropade EliI sabeth, utbristande i tårar. Och fasthållande sig vid regentinnans hals utropade hon ån