BLANDADE ÄMNEN. — General Bosquet. (Ur Illustr. Zeit.) Ett af de bästa namn bland de franska truppanförarne på Krim är general Bosquets. Hörande till armeens yngre öfverofficerare, har han vid åtskilliga tillfällen aflagt prof på klokhet och oförskräckthet, hvilka berättiga till stora förhoppningar och af hvilka man kan sluta att han vid kommande betydande händelser torde tomma att spela en framstående rol. Marie Joseph Bosquet är född i Pau är 1810. År 1829 inträdde han i polytekniska skolan i Paris. Sedan studerade ban två är i militärskolan i Metz, hvarpå han 1833 anställdes såsom underlöjtnant i en artilleriskola. Enligt skolans bruk hade han rättighet att sjelf nämna det regemente, vid hvilket han sille gå in. Han inskränkte sig att anhålla om upptagande vid ett af de i Algerien stående regementer. Denna ansökan afslogs och han fick sin plats vid garaisonen i Valence. Här öfverlemnade han sig med ifver ät teoretiska arbeten, hvilka icke förfelade att fästa hans förmäns uppmärksamhet på honom. Föl jande året måste den unge underlöjtnanten uppgifva sina studier, emedan han fick befallning att afgå till Algier med 10:de artilleriregementet. Äfven här gjorde han sig genom sin skicklighet snart bemärkt, och i följd deraf st g han snabbt från grad till grad. 1836 ryckte han upp till premierlöjtnant i 10:de artilleriregementet och i Augusti 1839 blef han kapten. I September samma år lemnade han 10:de regementet för att inträda i det 4:de, och i Oktober förflyttades han ti:l pontonnierernes bataljon. Först 1841 anställdes han äter vid artilleriet. 1842 i Juni utnämnde konom regerigen till chef för de infödde tiraljörerna frin Oran. Tre år sednare ryckte han upp dill öfverstelöjtnant i 15:de lätta infanteriregementet. 1847 befordrades han till öfverstegraden i 53:dje linieregementet och följande år erhöll han med samma grad befälet öfver 16:de linieregementet. I Augusti 1848 utnämndes han till brigadier och ställdes: til guvernörens öfver Algerien disposition. Ändtligen 1853 upphöjd till divisionsgeneral, ställdes han till krigsministerns förfogande och betroddes af denne 1854 med befålet öfver orientaliska armeens 2:dra division. 1:51 erhöll han kommendörskorset af hederslegionen. Det gifves blott få tryffaingar af betydenhet, hv Ika general Bosquet under fransmännens tjugoäriga kamp med Algeriens inödde icke bevistat. 1851 siradeshan . fäktningen vid Sidi Leackhdor, och 1851 den 11 April, då han i spetsen för en brigad forcerade öfvergången öfver Menagel och dermed öppnade det minnesvärda fälttäget i Kabylien, fick han ett skottsår i hufvudet. Hans verksamhet i slaget vid Alma, der han denom kringgåendet af ryssarnes venstra flygel äfvenledes öppnade fältåget och väsentligen bidrog till segern, samt nu sednast i bataljen vid Inkerman är i friskt minne. General Bosquet är obestridligt en af de bästa kännare af Algerien och dess invånare. Bekant med arabiska språket, har han med ifver studerat det lands seder, historia och fysiska beskaffenhet, i hvilkethan så länge kämpade. Tapper på slagfältet, var han mild och moderat mot de underkufvade. Nästan hvarje stam, till hvilken han var kommenderad, förvarar ett värdefullt minne af hans förvaltning. Då en af dessa stammar erför att han var bestämd till orientaliska armeen, öfversände den honom före hans afresa ett par rikt damascsrade sporrar af europeisk form, såsom tecken af sin aktning och kärlek, och anhöll hos generalen, att i kriget bära dem såsom ett minne af sina vänner i Kabylien. Man försäkrar att Bosquet samvetsgrannt efterkommit denna önskan. Intressant är en anekdot rörande sättet, hvarpå Bosquet lade grunden till sitt militäriska rykte. Vid en liten expedition mot en upprorisk Beduinstam, dervid löjtnant Bosquet med några kanoner var medkommenderad, blef truppen plötsligen omringad af en fientlig öfvermakt. Ställningen var kritisk och den af öfverbefälbafvaren beslutade operationsplan syntes icke egnad att besvärja faran. Bosquet erhöll instruktioner rörande den riktning, i hvilken han skvlle agera med sitt artilleri. Han, som dock bättre hade underrättat sig om stridens svårigheter och medel, vederlade med all respekt sin chefs planer och föreslog en manöver, som tvang fienden till splittring af sina stridskrafter och gaf kolonnen tillfälle att skingra honom med betydlig förlust. Detta förslag antogs, och löjtnant Bosquet fick uppdrag att verkställa de på detsamma grundade rörelser. Dagens utgång rättfärdigade den improviserade generalens åsigter och förutsägelser. För denna vackra bedrift föreslogs han till erkäliande af hederslegionens dekoration. Emellertid förstann hans namn på obekant sätt från den till ministern öfversända listan, och sälunda blef han icka dekorerad. Detta förvägrande af den rättvisa, man var honom skyldig, upptogs med förbittring af hans kamrater. De uppfordrade guvernören genom en deputation, att åter godtgöra orättvisan, och följden blef att Bosquet genom en specialframställning erhöll sin orden. Hvad vi hittills sagt till generalens beröm, beträffar blott hans karakter såsom militär. Men vi hafva att tillägga, att han också icke mindre utmärker sig genom sin Aohälliga rvättekaffenchat als neve tnavenkn