Aftonbladet – 10 januari 1855, sida 1

Några minuter derefter inträdde Osterman, stödd på sina kryckor, i prinsessans kabinett. Anna Leopoldowna emottog honom sittande i en fåtölj och vårdslöst letande i en carton, uppfylld med allehanda toilettartiklar och guldbroderier, som man nyss förut lemnat henne. Nån, sade hon, med en hastig blick på Osterman, pni kommer på en ganska oläglig tid, herr minister grefve Osterman! Ni ser att jag redan är sysselsatt med min toilett; jag håller just på att välja mig en passande hufvudprydnad. Vill ni hjelpa mig dervid, herr grefve? På en stum vink af prinsessan satte sig Osterman, och stirrande på Anna med sina genomträngande ögon, sade han : Ni vill välja er en hufvudprydnad, fru regentinna? Nå, emedan ni begär mitt råd dervid, så hör min tanke: välj en hufvudbonad, så fast och säker, att den skyddar ert hufvud, liksom en hjelm. . Välj en hufvudbonad som skyddar er emot konspirationer och revolutioner, emot falska vänner och leende fiender! Välj en hufvudbonad som för alltid skyddar och befästar-ert hufvud på edra axlar. Grefye Osterman talar i gåtor,, sade Anna leende, i det hon ordnade en krans af konstgjorda rosor. Men nej, det var icke grefve Osterman, utan en tomtorm, som sjöng. sin hesa sång. Förjaga denne tomtorm, Öster: man, det är ljusan dag, hvad skola vi således med sådane nattfoglar! Hör likväl på denne tomtorms visa!, utröpade gubben bekymrad. Tio mig, prinsessa, när tomtormarne visa sig på ljusa dagen, då betyder det en snart förestående olycka, Låt varna er, regentinna Anna Leopoldowna. Ni har kallat mig en tomtorm, nåväl, torbtormarne hafva alltid ganska riktigt profeterat olycka, och om den aldrig kan afvändas, så kommer det deraf att de öfverkloka menniskorna aldrig vilja höra på den allvisa naturens orakelspråk. Låt mig vara er tomtorm, fru hertiginna, och hör på mig. Jag profeterar er olycka, tro min profetia, då kan olyckan ännu afvändas! Git akt på de tecken,