Aftonbladet – 9 januari 1855, sida 2

— I Indpendance Belge för den 28 sistl. December läses en korrespondensartikel från Hamburg, som synes vara inspirerad af någon der befintlig diplomat, noga bekant med ställningar och förhållanden. Vi införa här nedan i öfversättning denna artikel, då det kan roa våra läsare att se huru svenska regeringens afsigter bedömmas i en tidning, som med större eller mindre skäl anses vara mycket invigd i alla länders diplomatiska hemligheter, och anmärka endasti förbigående, att dess författare, i lätt beräkneligt syfte, tillåtit sig en aldrig så liten osanning, då han uppgifver att Ständerna anvisade regeringen det sista kreditivet på 27, million rdr bko för neutralitetens upprätthållande, ehuru, såsom hvarje svensk väl känner, detta anslag erhölls just emedan i ett stånd konungens rådgifvare tillkännagifvit, och i ett annat en ännu tillförlitligare kommunikation egt rum, att denna proposition alldeles icke a!såg den stränga neutralitetens upprätthållande, utan tvertom var beräknad för rustningar till ett aktift uppträdande, i fall händelserna så fogade. Äfven från Wien vilja tidningskorrespondenser antyda att svenska regeringen nu bestämt sig för en ovilkorlig neutralitet. Det ofvannämnda brefvet från Hamburg till den belgiska tidningen har följande lydelse: Under de senaste 14 degarne hafva flera ansedda utländska tidningar upprepat, att underhandlingar skola äterupptagits mellan Sverge och vestmakterna, och att dessa underhandlingar skola leda till Sverges nära förestående anslutning till dessa makters politik, d. v. s. att Sverge, helt oförmodadt öfvergifvande den ställning af sträng neutralitet, som det hitintills intagit, skulle förena sin här och sin flotta med Frankrikes och Englands emot Ryssland. De sista underrättelserna från Stockholm af den 18, på hvilkas tillförltlighet jag tror mig kunna räkna, försäkra, att vanligen bäst underrättade personer i denna hufvudstad icke hafva sig något bekant om dessa pöstådda underhandlingar. Närvarande tidpunkt skulle för öfrigt synas vara temligen illa vald af Sverge för att fatta ett krigiskt beslut. Det tal, som konung Oscar nyligen höll vid riksdagens afslutande och i hvilzet han tecknar gängen af den politik han hittills följt och den som han för framtiden ämnar följa, röjer å andra sidan hans önskan och hans vilja att äfven under nästa fälttåg, om ett sädant inträffar, bibehålla sitt system af sträng, väpnad neutralitet. Det är bekant att det var endast och al!lenast i och för detta ändamål som represectanterna i riksdagens fyra kamrar samtyekte, i två omgångar, att bevilja regeringen de medel hon äskade för att fullborda rustningarve till lands och sjös, och för att sätta riket i ett försvarstillstånd som tillåter att tillbakaslå, från hvilken sida de må komma, alla anfall som kunde hota rikets sjelfständighet, sådan den är genom fördrag faststäld, och sådan den genom folkviljan (!) då denna kallade Bernadottes ätt till tronen, bestämdes och stadfästades. Svenssa hofvets förhållanden till det ryska hafva, långt ifrån att sedan den pågående förvecklingens början hafva blifvit kallare, fortfarande befunnit sig på en välvillig fot. Sverges sändebud i S:t Pet rs burg är en fiitig gäst vid detta hof, likasom tillförene, och fortfar att från den kejserliga femnmnjens sid. vara föremål för utmärkelser och artighetsbetygelser, sådana som pläga visas sändebud från främmande makter, till hvilka man stär i vänskapligt förhäl lande.