Aftonbladet – 9 januari 1855, sida 2

sessan med häftighet. Ja, om d-t kommer derpå an att försvara min frihet och mina rättigheter, då har jag mod att våga allt, att trotsa a!lt, då skall jag uppresa mig ur min dvala för att återfinna mig på min frihets tron, som Anna vill trampa under fötterna., Lefve vår tillkommande kejsarinna, lefve Elisabeth ! ropade gunstlingarne med stormande hänryckning. Jag har länge emotstått eder, mina vänner,, sade Elisabeth; jag har icke haft någon lust till der ryska kejsarekronan, men jag har ännu mindre lust till ett tvunget äktenskaps hvassa törnekrona. Nu är jag beredd att strida, och måste det så vara, så må en revolution, ja strömmar af blod afgöra om rättigheten att bjuda öfver detta land tillkommer Anna Leopoldowna eller caar Peter den storas dotter.. Ha, nu är ni i sanning eder store faders värdiga dotter!s utropade Lestocg, och böjande ett knä för prinsessan, fortfor ban: Låt mig vara den förste som hyllar dig, den förste som svär dig evig trohet, dig, vår kejsarinna Elisabetb. Tag ock min ed, kejsarinna Elisabethp, sade Alexis, nedkastande sig för henne, stag din slafs trohetsed, denne slaf som endast vill tjena dig, och med lif och själ vara dig tillgifven., Låt äfven mig få hylla dig, kejsarinna Elisabeth ! ropade Woronzow, kastande sig till jorden. Och äfven jag vill ligga för dina fötter och svära att vara din slaf, kejsarinna Elisaoeth, sade Griinstein, knäböjande bredvid de andra. Men Elisabeths vrede var redan öfver; blot: en ögonblicklig stormvind hade i höga vrelesvågor uppdrifvit hennes eljest så lugna lod; nu var åter allt lugnt inom henne och len högtidliga hyllningsscenen gjoi;de derföre