Aftonbladet – 9 januari 1855, sida 2

jag är Elisabetb, du längtar icke efter den der kejsartiteln som de andra vilja påtvinga mig.n Alexis skakade leende sitt vackra hufvud. Du irar dig, prinsessan, sade han; jag skulle glad offra mirt hjerteblod, om jag redan i dag kunde helsa dig som czarinna. Jag skulle då åtminstone icke ha något mer att frukta för den fremmande prinsen, som man vill påtruga dig till gemål. Prinsessans panna mulnade. Ja,, sade bon, du har rätt, det böra vi i hvarje fall undvika, och om det icke gifves något annat medel, nåväl, så måste jag besluta mig och våga ett försök att störta regentinnan, för att göra mig sjelf till kejsarinna. Men nu, mina vänner, låt det vara nog! Jag behöfver hvila. Woronzow, kalla hit mina fruntimmer för att afkläda mig. God nätt, god natt mina höga vasaller; er stormäktigsta kejsarinna tillåter eder att kyssa hennes hand. Med en behaglig älskvärdhet räckte hon den sköna handen åt sina vänner, som vördnadsfullt kyste den och aflägsnade sig. Alexis,, ropade prinsessan, då Razumovsky tillika med de andre ville draga sig tillbake; Alexis, du blifver qvar ännu. Under det mina fruntimmer afkläda mig, skall du sjunga mig till sömns med den der älskliga vaggvisan som du så herrligt sjunger.. En fjerdedels timma sednare herrskade en djup tystnad uti Elisabeths mörka palats, endast afbruten af den sköne Alexis melodiska sång. Ifrån den dagen lemnade prinsessans fyra förtrogna vänner henne ingen ro mer. Man bestormade. henne så länge med böner och 5 vertalningarr och Alexis förstod att visa en sådan förtviflan öfver hennes snart oundvikliga förmälning, att den godmodiga prinsessan, för att slutligen ställa sina vänner tillfreds och sjelf hafva lugn, förklarade sig be