Aftonbladet – 9 januari 1855, sida 1

i — NE AS MW. Hvad var det ni sade?, slutligen nästan andlöst. Jag sade, att den adertonde December skall prinsessan Elisabeth förmälasg Med prins Ludvig af Braunschweig, hvilken redan för detta ändamål inträffat i Petersburg,, upprepade Lestocq. Och jag säger,, utropade Prinsessan, jag säger att det aldrig skall ske ln Lestocq svarade med en axelryckning: Prinsessan Elisabeth är ett mildt, fridälskande, alltid tåligt lamm. Men prinsessan Elisabeth kan äfven vara en tigrinna, om det gäller att försvara hennes heligaste rätt! utropade prinsessan, gående i häftig rörelse fram och tillbaka i salen. aAhly fortfor hon, man är således ännu icke nöjd med att hafva öfverlemnat mig åt armod och glömska, man har ej nog af att se mig så djupt förödmjukad, att jag måste mottaga gåfvor och almosor af denna regentinna som sitter på tronen, hvilken tillhör mig. Man vill äfven beröfva mig det sista, det enda som blifvit mig öfrigt, min frihet! De vilja göra mig till fönge, de vilja slå mitt arma bjerta i band och bojor och inskuffa mig i äktenskapets tvång, hvilket jag hatar, hvilket jag afskyr! Nej, nej, säger jag, det skall aldrig skels Och prinsessan, utom sig af vrede, knöt sina händer tillsamman och stampade med foten. Nu var hon ena värdig dotter af sin fader; ty ezar Peters vilda och djerfva ande lyste i bennes ögon, hans trotsiga och modiga beslutsamhet uttalade sig i alla hennes häftigt upprörda drag. Hon hvarken hörde eller såg hvad som tilldrog sig omkring henne, så uppfylld var hon af blotta tanken på de förfärliga bilder son äktenskapet frambringade. På något afstånd helt nära hvarandra stodo frågade prinsessan