Aftonbladet – 9 januari 1855, sida 1

sätta sig och drog Ålexis ännu närmare till sig. lestbog; hennes förtrogne, tog med högtidiig min plats midt emot prinsessan. Vi äro beredda att förnimma era elaka tidningar, sade Elisabeth. Regentinnan Anna Leopoldowna vill låta kröna sig till kejsarinnan, svarade Lestocq, lakoniskt. Elisabeth såg frågande på honom, nyfiken att höra fortsättningen af hans berättelse. Men då Lestocq teg, frågade hon förvånad: när detta allt hvad. ni har att säga oss? Det är tills vidare allt, svarade Lestocq. Prinsessan utbrast i ett högt gapskratt: Nå, det var någonting bra löjligt! Ni talar med oss med en verklig;hjobsmin om ledsamma tidningar, och derefter förmäler ni blott att Anna viil låta utropa sig till kejsarinna! Min Gud, det må bon gerna göra, ingen skall hindra henne derifrån, och lycklig blir hon icke derigenom! Ännu ingen qvinna, hvilken såsom sjelfhertskarinna intagit ryska tronen, har varit lycklig. Eller tror ni kanske att Katharina, min upphöjda stjufmoder, var det? Tro mig, hon darrade på tronen för sina mördare, ty man vet att den ryska tronen är alltid omhvärfd af mördare, hvilka blott afbida det gynnande ögonblicket. Ack min Gud, alltid när jag står midt emot den kejserliga stolen, förekommer det mig som såge jag tusende dolkspetsar framsticka ur den mjuka stolsdynan! Och ni vill attjag skall sätta mig på en-sådan dolkspeckad stol? Nej, nej, låt mig vara i min frid och ro! Må Anna, jag säger det än en gång, blifva förklarad kejsarinna, det bekymrar mig icke! Jag skall vara den förste som nedkastar mig och önskar henne lycka. Det är allul Ack om czar Peter, er store fader, kunde höra er, prinsessa; vid den allsmäktige Guden,