Aftonbladet – 9 januari 1855, sida 1

——R RR ska svårt och ansträngande arbete att vara kejsarinna. Jag älskar hvilan och nöjet; utomdess, ni underliga menniskor, är denna min faders tron, hvarom j så patetiskt talen, redan besatt och väntar alldeles icke på mig. Sen j icke er upphöjde kejsar Iwan, hvilken regentinnan modern framvisar i vaggan. Det är er kejsare, böjen er för honom och låt mig vara i ro för er kejsarkrona, Kom, Alexis, sätt dig här bredvid mig på taburetten, Vi gkola än en gång mönstra de herrliga skänkerna. Sannerligen, de äro mig mycket kärare än hela ert kejsarrikel Så kan prinsessan Elisabeth blott skämande talan, sade en allvarsam röst bakom henne. Ah, Lestocq, ropade prinsessan, vänligt nickande åt honom. Ni kommer så sent, min vän? Alltid nog tidigt för att bringa ledsamma idningar., sade prinsessans lifmedikus, i det. han vördnadsfullt bug:de sig. ;Ledsamma tidningar? utropade Elisabeth bleknande. Min Gud, är jag henne i vägen? Äfven här vill rsan döda mig, eller skicka mig till Siberien ? Ännu värre : sade Lestoeq lakoniskt.. Men framför allt måste vi vara försigtiga och gifva akt, att ingen lyssnar på oss. Han tillslöt derpå noga alla dörrar och ittade sorgfälligt bakom fönstergardinerna, att ingen skulle vara dold der. Nu,! prinsessa, sade han högtidligt, förnim nushvad jag har att säga er, Nionpe KAPITLET. EN SAMMANSVÅRJNING. En ögonblicklig-paus inträdde, Prinsessan Elisabeth vinkade tigande åt sina vänner att