Aftonbladet – 9 januari 1855, sida 1

ligheter och drifva skämt, under det jag är djupt rörd af er konungs ädla vänskap. Att jag antager detta tillbud är ett bevis huru mycket jag högaktar och älskar honom, ty gerna öch frivilligt ställer man sig i förbindelse blott bos den, hvilken man ställer så högt, att man med nöje känner sin ödmjuka tacksamhet. Skrif detta till er konung. Och får jag äfven skrifva, frågade markisen, att detta samtal förblifver en hemlighet oss emellan, af hvilket framför allt regentinnan Anna Leopoldowna ingenting bör veta ? -. Mitt kejserliga hedersord pa utropade prinsessan, ingen utom oss och Lestocq, hvilken ni sjelf föreslagit till medlare, skall tills vidare erfara något om er onungs ädelmod. Gifve Gud att en gång den tid komme, då jag högt och offentligt kunde bekänna huru mycket jag är honom förbunden., Den tid skall komma då ni är Rysslands kejsarinna ! sade gesandten, i det han bugade sig till afsked. Der åter en, som fått i sitt hufvud att göra mig till kejsarinna! utropade prinsessan, då hennes tre gunstlingar åter inträdde. Huru narraktiga j ären! Det tillfredsställer er icke att vara prinsessan Elisabeths vänner; jag måste nödvändigt för er skull blifva kejsarinna. Huru skönt skulle diademet anstå denna stolta, rena panna! utropade Alexis hänryokt. Huru lyckligt skulle icke detta arma Ryss lad vara under er milda spira! sade kammarherre Wonrozow. Ja, ni är skyldig er sjelf, nationen och oss alla att bestiga er faders tron! sade Grinstein. Men om jag säger er, att jag icke villl vitrade rinsessan småförtretad, i det hon åter nedlutade sig på divanen. Det är ett gan