nöjdt, ah, huru herrligt af eder konung att han just i dag och icke fjorton dagar senare sände mig dessa präktiga skänker. Jag skall göra regentinnan och alla hofvets damer ursinniga af afundsjuka med dessa underfulla saker, som ingen annan än jag har att uppvisa.n Och prinsessan begynte ånyo att mönstra skänkerna och utbreda sig öfver deras skönhet. Markis de la Chetardie hörde henne leende och berättade om Paris och dess herrligheter samt svor att till och med i Paris icke fanns någon dam som kunde i skönhet förliknas med prinsessan Elisabeth. Åhv, sade Elisabeth, gladt hotande med fingret, ni skulle tala annorlunda, om drottningen eller någon annan af hofvets höga damer stode vid min sida., . Nej, utropade markisen högtidligt, jag skulle falla för min drottnings fötter och säga: ni är min drottning, döm mig, mitt lif ligger i er hand. Ni är Frankrikes drottning, och derföre böjer jag mig för eder, men prinsessan Elisabeth är skönhetens drottning, och derför tillber jag henne., Prinsessan log och pratade helt obesväradt ännu länge med den sluge gesandten. Ännu en bön har jag, sade markisen, som stod i begrepp att aflägsna sig. Men det är en bön som endast ni prinsessa bör höra. Elisabeth vinkade åt sina vänner, och de drogo sig tillbaka i förmaket. Nå, markis, sade hon nyfiket, säg nu, hvad ni vidare vill begära. (Forts.) ) Levecque vol. 5, pag. 224. — En Jegend. Den 21 Oktober, är helgad it minnet af apostlarne Simon och Juda, emedan dessa båda skola på samma dag lidit martyrdöden i Perien. Legenden förtäljer, att man velat tvinga apostarne att tillbedja solgudens bild, hvilket de likväl rägrat under äkallan till Gud. Deras böner hade rarit så kraftiga, att djefvulen som bebodde afgudabilden ej längre kunde qvarstanna i densamma, utan form af en jettestor mohr synbarligen utfor derur ch sönderkrossade den i tusen stycken, hvarefter postlarne blefvo dödade af de förtörnade presterna.