Aftonbladet – 8 januari 1855, sida 1

Jag skall aldrig aldrig återse hotiom, suckade hon och föll vanmäktig uti Juliäs arNär. ÅTTONDE KAPITLET. PRINSESSAN ELISABETH, Under det en Mechlenburgisk printessa hade upphöjt sig till Rysslands Tegentinna, och under det namn vördade: hennes sonsåsom köjsare, lefde prinsessan Elisabeth nästan ensam och obemärkti sitt lilla utan all Kejserlig praktinredda palats. Tyska furstar herrskade ryska tronenyoch likväl lefde Petersburg ejsäreriket: enda rättmätiga urftagerska, czar Peter den stores dotter. Hon vår ung, skön ooh älskvärd; huru kom det då att man försköt heane och satte fremlingar på hennegfaders tron och upphöjde dem till en värdighet som tillkom henne allena ? : Prinsessan Elisabeth hade frivilligt affägsnat sig ifrån alla politiska intriger och rättker. I det inteaf sitt palats lefde hon stilla; lyckliga dagar, der var hennes verld; hennes lif och fröjd. Elisabeth ville ickeherrska, hon ville blott älskaroch blifva älskad; hoömföredrog enstilla kärleks nöjen framför den verldsliga storhetens Benisande-herrligket; och ville framföralltvara qvifina och njwa sin ungdoms frihet. Hvad bekymrade det henne att-en främling satt på-den henne tillhöriga tronen; hvad frågade hon efter Kronans bländande skimmer! ck, det bedröfvade henne icke! en gång att hötv vår fattig och ofta icke egde: medel att göra Sila Vänner och glnstlingar några gåfvor. Midt utisin torftiga höghet kände hön sig detroaktadt lycklig; ty hom var: fri att älska och, när kon ville, upphöja till sig den som Belagade henne. j : PAag Ärade man en fest uti kejsaredotterns lilla palats, ty det var prinsessans namnsdag. Rubimeh voro prydda med festoner och guirlandör; och -ofpkring prinsessan hade samlat sig en skara af hennes anhängare. Elisabeth såg icke huru liten denna skara var, hon fröj