Aftonbladet – 5 januari 1855, sida 1

Jay -ändtligen ! -hviskade Anna, med en strålande blick skådande ned på honom. Julia.stod på afstånd och betraktade dem med stankfulla blickar. Må de blifva, lyckliga,, sade hon för sig sjelf. Derefter frågade hon högt: : Herr grefve Lynar, har. ni erhållit mitt bref ? Jag har erhållit det, sade grefven, och må. Gud löna: er det offer, som ni så ädelmodigt vill hembära oss! Anna, din väninna Julia är vår goda engel. Henne skola viha att tacka för det vår lycka icke mer skall störas, icke mer upphöra. :Vet du hvilket oerhördt offer denna unga flicka vill bringa 0882 Nej; prinsessan Anna vet ingenting och skall ingenting få veta, sade Julia med wvärdighet... ;Prinsessan Anna skall blott veta, att-jagsälskar henne och att jag kan gifva lifsoch. blod för henne! Och nu, fortfor hon ned sin naturliga glädtighet, glömmen nu mig, j lycklige förälskade! Njuten er sällhet! Jag går att hålla ett öga på spionerna, och framför allt att tillse det prinsessans herr gemål ej. må obemärkt intränga hit!, Och Julia lemnade hastigt rummet; tillslutande dörren om Anna Leopoldowna och hennes älskling, den polske grefve Lynar. SJUNDE KAPITLET. REN KARLEK. Hos prins Ulrich af Braunschweig voro generalstabens förnämsta officerare: församlade tillven hemlig öfverläggning. Deras mörka, hotande blickar voro: olycksbådande; och sjelfva prinsens ögon blixtrade af vrede der han od midt ibland. dem och med glödande ord skildrade sin husliga olycka och den sedeslösa kärlekshandel åt hvilken regenti nan öfverlemnade sig. . Hon skrifver kärlekselegier och diktar