Aftonbladet – 5 januari 1855, sida 1

stackars systerdotters -förvillelse! Hon fann det -högst uppröriskt att den sextonåriga-Anna Leopöldowna vågade att-sjelf hafva ett hjerta och känna dess verkningar. Man måste alltså beröfva henne den enda lycka som himlen förunnat henne. Man skref tills Wäårschau och begärdey eller srfarare, befallde gesandtens återkallande; ochLynar måste: lemna. mig. 4ck: jag vet shog huru olycklig du den tiden Var,, sade Julia; tryckande prinsessans hand, huru dwgret och huru du vred dina händer.; Och huru jag likväl ingenstädes fann något förbarmande,, afbröt Anna bittert, s1icke af himlen, icke: på jorden! Jag var och förblef ensam och öfvergifven. Jag blef sedan sammankedjad med denne prins Ulrich af Biaunschwdig för hvilken jag ingenting annat kände än likgiltighet, en dödlig isande likgiltighet. Men vet du, Julia, när jag med denne mad stod föf altåret och måste svära ätt blifva håns maka, då tänkte jag endast på honom som jag älskade, då lofvade jag Mig med evig trohet åt Lytar som mäåka, öch här prinsen 7 sedermera söm sin hustrå slöt mig I sina artnar, då voro helgonen mig fådiga; och i en lycklig villa förekom det mig, söm häde han varit mir älskare och jag blef hans makap ehuruväl han var borta; långt borta ifrån mig. Södat; här jag födde min Iwan; syntes det mig, såsom blickade min älskare på mig och välsignade min son; hvars andeliga fader hat var. Och hvad tror du det var somgaf mig mod att störta denne Birow ock taga makten i mina egna händer? Ack det skedde blott för attj ga magt att återkälla honom ! Jag ville, jag måste blifva fegentinna, för att kunna fordra att man som sättdebud skickade grefve Lynär från Warschau. Ensamftderi fann jag mod ock beslutsamhet att öfvervinna all fruktan och ångest. Jag