se den under nuvarande förhållanden vara — en tvetydig heder. Är detta tydligt nog? Vi upprepa således, hvad vi redan vid införandet af hr Järtas förklaring erinrat, att vi alldeles icke hade tillåtit oss någon uppgift om hr hofrättsrådets motiver för sin afsägelse af stjernan. Det har varis Svenska Tidningen förbehållet att, ehuru hr Järta sje!f uttryckligen förklarat de grannlazenhetsskäl, som föranledt honom till detta steg, icke tillhöra offentligheten, ickedestomindre offentligen omtala, hvad tidningen i detta afseende hört sägas. När likväl vår värda kollega härvid uppgifver skälen till. den ifrågavarande afsägelsen hafva varit, att hr Järta icke velat förbigå en äldre kamrat, så hafva vi all anledning tro, att denna uppgift endast innehåller halfva sanningen. Vi öfverlemna dock åt Svenska Tidningen sjelf att omtala den hela, i fall hon äfven anser sig kunna göra detta utan att förnärma någon grannlagenhet. Hvem inser likväl icke, att hr Järtas handlingssätt i detta fall, med antagande att det af Sv. Tidn. nu uppgifna motivet derför är det sannskyldiga, just är i uppenbar strid med den teori för ordensutnämningarne, som samma tidning eljest sjelf nyligen utvecklat, eller att detta motiv — för att begagna hr Järtas egna ord — ej eger något gemensamt med de åsigter och anmärkningar, som i anledning af sednaste ordenspromotion blifvit — i Svenska Tidningen yttrade? Och hvem inser icke slutligen, att detta motiv aldrig skulle hafva förefunnits, om icke det redan länge öfvade missbruket med ordensutnämningarne skapat ett allmännare föreställningssätt om dessas nuvarande betydelse i uppenbar strid emot Svenska Tidningens uppfattning deraf? — Mindre teatern uppförde i går afton komedien Rose och Marguerite, af Degnoyer och Leonce, hvilken ej på nio år lärer varit gifven härstädes. Stycket får sin förnämsta dragningskraft gzenom hr Stjernströms goda spel i en gammål svag och pjåskig gubbes roll. Hr Pousette har i denna pjes fått sig anförtrodd rollen af en stadgad medelålders man. Han spelar den i flera afseenden rätt bra och skulle göra det ännu bättre om han kunde visa sig allvarlig, fast och lugn, som han bör vara, utan att göra sig högtidlig, hvilket han icke bör varå. Vi nödgas upprepa hvad vi en och annan gång tillförene antydt, att denna höga patos, som hr Pousette låter förleda sig att använda isynzerhet i början af hvarje sats med miista anstrykning af allvar, är det maner han bör söka att bortarbeta för att gå framåt i sin konst, hvartill han eljest synes vara på ganska god väg. Hr Ahman spelar en icke särdeles oegennyttig vän i huset,, och om han än icke fullkomligt realiserar bilden af ett ungt lejon,, som författarne synas ha haft för afsigt att framställa, så rör han sig dock med ledighet och säkerhet samt har isynnethet, framför en och annan af öfriga medspelande, förtjensten att på ett naturligt sätt säga sin roll. Hr Brandt har att korrigera ett och annat missförstånd i afseende på den acceht han lägger på vissa ord der sådant ingalunda är på sin plats. Till efterpjes gafs den bekanta, särdeles muntra komedien Sedan solen gått ned.