den persiske gesandten sade jag: gå till vå kejsar Iwan. Han har ännu icke frukosterat, och är troligen hungrig, gå alltså och bringa honom en briljant frukost. Anna Leopoldowna bryr sig icke derom, hon är öfvermätt derpå. — Till den andre sade jag: anmäl ni er ärorika seger för vår höge generalissimus. Han är nu vid toiletten, och då han alla morgnar doftar sina ädla kinder med rödt smink, så blir honom edert nya, af purpurrödt fiendeblod preparerade smink ganska välkommet. — Och hvad ert hemliga uppdrag och er upptäckta sammansvärjning beträffar, min herre, sade jag till österrikiska sändebudet, så gör det mig ondt att ni ej här kan blifva förlöst med detta ert uppfinningsrika hufvuds älskliga barn. Gå således dermed: till vår jordgumma, minister Golovkin, och skynda er för all del, ty jag ser på ert ansigte att det redan är hög tid! Nåp, frågade Anna högt skrattande, hvad sade de stränga herrarne dertill? Hvad sade de? De sade ingenting. De voro stumma och gjotde stora ögon. .Alideles sådana ögon, som jag sett kalfvarne.göra hemma i Liffland på min fars egendomy då slagtaren stuckit dem. Men nu, fortfor Julia, i det hon åter knäböjde vid furstinnans fötter, nu, visa mig den enda nåden och glöm en stund ått du är regefitinna. Låt oss prata som ett par riktiga qvinnor, det vill säga om våra män och våra älskare. O, jag har vigtiga underrättelser att meddela! Verkligen två vigtiga tidningar! Nå, tala fort, sade Anna nyfiken. Hvad är det du har ätt förtälja mig? Julia antog ett mycket allvarsamt och vigtigt utseende, i det hon sade: Den första och mest betydande underrättelsen är, att er gemål, prins Ulrich, är ganska svartsjuk på mig och ännu en annanl Bahv, sade Anna nästan föraktligt, låt honom vara svartsjuk, jag frågar icke derefter och tänker icke dess mindre att-göra som mig behagar. 4 oc ( g 8 Forts. följer.