Bildande konst. Konstföreningens exposition I. — Historiemålningar : stycken af hrr Malmström, Hallman, Dahlström. Vi återkomma enligt löfte till konstföreningens exposition öfver de under året inköpta konstsaker. Ehuru den icke är särdeles rikhaltig till qvantitet eller qvalitet, förtjenar den dock uppmiörksambet såsom i någon mån lemnande en öfversigt af den inhemska konstverksamheten under 3 et. Klagomäl öfver bristen på historiemålningar, öfver den lägre genremålningens och landskapsastyckenas öfverhandfagande på det högre måleriets besostnad, synas numera ha öfvergått till att blifva sådana phrases convenues,, som icke kunna saknas vid: omtalandet af någon exposition, större eller mindre. Men om man någonstädes skulle ha skäl att upprepa denna klagan och söka hos dem, som saken å ena eller andra sidan kan röra, vinna något gehör för densamma, så är det utan tvifvei hog oss. Utom de allmänna tidsförhållandena, som, med undantag för några orter, der högtstående personligheter genom sitt lifliga intresse frambragt ett. större lif inom konsten, äro föga gynnsamma för en högre konstutveckling, inverka hos oss. flera särskilda omständigheter i en bämmande riktning. Om äfven konstnärer hos oss uppstå med snille och talent för historisk komposition, om de äfven lyckas öfvervinna de hind r som här ligga i vägen för deras första v tveckling, så återstå dock allid nästan oöfvervinnerliga materiella svårighete: för en fortsatt konstverksamhet af detta slag. Historiemålningen är icke blott det högsta, det mest poetiska inom måleriet, utan äfven det svåraste; den fordrar djupt studium, allvarsamma förarbeten, tid och möda för ett sorgfälligt genomförande. Den lönar sig derföre icke hos. oss, då konstintresset icke på långt när är tillräckligt lifligt, att en historiemålare kan påräkna ersättning för sitt arbete. Den som till följd af sin yttre ställning skulle kunna vara uppmuntrare af konsten, inskränker oftast sin konstkärlek derhän att vilja ha ett så billigt och i stlig mening så liknande porträtt som möjligt af sin egen värderade person, eller sina anhöriga, eller. af någon häst eller hund, eller af något omtyckt landtställe o. s. v.; för så vidt han nemligen eljest har sinne för någonting i koistväg, med undantag af myntmedaljörens små reliefer. Under sådana förhållanden kan ett historiemåleri i nationell anda och riktning icke existera, om det icke tages under armarne af det allmänna eller af dem, som företrädesvis skola vara konstens målsmän. Sverge saknar eit nationalgalleri af inhemska målares arbeten; de få svenska taflor som finnas i kongl. museum ha ditkommit slumpvis och äro af obetydligt värde. Grunden till ett dylikt galleri skulle vår konstförening kunna lägga genom att anslå en viss summa, som skulle användas till inköp af dyrbarare målningar af svenska artister, hvilka taflor sedermera fortfarande förblefve föreningeas egendom; föreningens ledamöter bidroge derigenom verksamt att uppmuntra det högre måleriet och kunde genom goda litografier efter dessa större målningar erhålla en ersättning för det något minska e antalet af vinster. På detta sätt gör konstföreningen i Uhristiania, sor -såivada under en tid af icke särdeles många år sammanbragt en mycket vacker början till ett nationalgalleri. Flera af de tyska konstföreningarne ha äfven hvar å sin ort företfgit sig grundläggandet af en permanent konstsamling, ett städtisehes Museum. Det är någonting eget, man skulle kunna säga sorglustigt, deri, att nästan de enda historiemålningar, som på sednare tiden förekommit bestå i prismälningar af de ytterst få eleverna i konstakademiens mödellskola, hvilka tvingas till produktion i denna riktning (vi tala här naturligtvis endast om moraliskt tvång). Lärjungarne skola, under det de med den största svårighet arbeta för sin första techniska utveckling och ofta tillika ha att kämpa för gin existens, sträfva med försök att lösa konstens högre uppgifter, under det mästarne låta dessa ligga orörda. Ett-produktionstvång i detta hänseende, isynnerhet om ämnena icke äro särdeles lyckligt valda med afseende på möjligheten och lättheten af pittoresk framställning, kan icke bära några särdeles gynnsamma resultater. De två taflor öfver prisämnet Tobias som helar sin garble fader,, som finnas på expositionen, utförda af hrr Malmström och Hallman, bära, oaktadt de röja icke så ringa talent och saktningsvärd fit i utförandet, tydligt vittne derom att de ej tillkommit genom konstnärernas fria val och med varmt intresse för ämnet, utan i viss mån kunna sägas vara målade invita Minerva. Thorvaldsen har i en herrlig basrelief till ögonläkaren Berlinghieris grafmonument behandlat detta ämne; om handlingen i denna bibliska scen lämpar sig väl för råleribehandling torde deremot vara tvifvel underkastadt. Båda de unga konstnärerna ha framställt den gamle Tobias sittande uti ett rum, och sonen stående framför honom smörjande hans ögon; modren och engelen äro I overksamma åskådare af scenen. Enligt den I bibliska berättelsen stod den gamle mannen Tupp och gick sin son till mötes oaktadt sin dblindhet. Båda målningarne förete någon Istelhet i teckningen och torrhet i. färgen; Hr Hallmans tafla visar någon grad af större FE RINNER FIFS EES Må FR KOFI CPC PT PYR-FRYMSEPE JK od SPYESRESEA