SRA ITE SÄRDELES STTNEOETERTSSTAEERET ES EEE TTT Erg durchlaucht är framför allt regentinna och skall betänka — Ingenting, ingenting vill jag betänka! afbröt Ånna sin favorit. Jag vill icke blifva störd, det är allt! Nå Gud vare lof,, sade Julia i sin naturliga ton. Gud vare lof att detta är din mening, prinsessa. Det är således ditt allvar att jag skall sända dessa tre älskvärda perukstockar för böfveln i våld, eller, hvad som kan komma på ett ut, till din herr gemåll! Det är mitt alvar! Och det är skönt af dig, prinsessa, fortfor Julia, kniböjande för sin herrskarinna. Dessa evigt odrägliga och tråkiga statsaffärer skulle alltför snart åldra ditt ansigte och fåra din panna, min dyra furstimna. Det gifves ingenting ledsammare än regeringen. Jag är bjertligt mätt derpå! I början förekom det mig roande, när vi begge sutto bredvid hvarandra, och aftalade hvem som i morgon skulle vandra i fängelse, eller blifva benådad, hvilka som skulle upphöjas till furstar och grefvar, eller degraderas till simpla soldater. Men allt detta roar blott en liten tid; nu är det tråkigt, och hvarföre skulle man då belasta sig dermed? Hafva vi icke makt att göra hvad vi vilja och att lefva helt och hållet efter vår smak? Åh, det är den minsta belöning du bör njuta för det du tillåter denna afskyvärda ryska nation att kalla dig sin herrskarinna och regentinna.n Men, min lilla pratmakerska, du glömmer de tre sändebuden derute, sade Anna leende. Ja, det var sant! Jag måste först skicka bort de der perukstockarne, svarade Julia uppspringande, och lätt som en fogel flög hon ur rummet. Huru älskvärd hon är, och huru angenämt att jag har henne hos mig,, sade Anna, s8eende med en öm blick efter sin gunstling. Hon är i sanning min goda genius, som bortskrämmer sorgen från mitt arma hjerta. Se så, nu är det gjordt! utropade Julia, som snart åter inträdde. Jag har skickat bort dessa herrar. Till