Aftonbladet – 4 januari 1855, sida 1

CZARINNANS DOTTER). Blad ur czarväldets historia efter L. HÖNLBACK. O Biron, Biron,, suckade Minnich matt, phvarföre skulle jag störta dig! Du älskade mig, och kanhända hade du en gång beviljat mig hvad du först nekade mig. Biron, jag har förrådt dig med kyssande! Din skyddsengel utkräfver nu sin hämd på mig., I detta tillstånd anlände han till sitt palats, och tjenarne, som öppnade vagnsdörrn, bäfvade skygga och ångestfulla tillbaka för deras herres fruktansvärda utseende. Hans ansigte var dödsblekt, hans darrande läppar blåaktiga, och de mörka flammande ögonen tycktes hota hvar och en som vågade nalkas honom. Tigande steg han ur vagnen och skred genom raden af darrande tjenare, då tvenne af hans lakejer hastigt kastade sig ned för honom och högt gråtande och jemrande bådo om nåd. Hvad hafva de gjört? frågade Minnich sin: framskyndande -hofmästare. Fedor hade den olyckan att sönderslå ers excellens :favoritkopp, och Iwanowitsch har skulden att ers excellens? vindthund Artemisia är bortsprungen.n En vild glädje öfverfor hastigt grefvens ansigte. Bb, sade han med lättad andedrägt och stolt rätande fig; ah, jag tackar dig min Gud att jag nu har någon atthämna mig på ! Med en spark af foten stötte han ifrån sig de olyckliga tjenarne som kröpo i stoftet för honom och utropade: Ingen nåd edra hundar, nej ingen nåd! Man skall piska eder intill bloden, ja ända till dess j han utandats ert usla lif. Jag skall sjelf från mitt fönster So A. Bs n:o 1 och 2.