Aftonbladet – 3 januari 1855, sida 3

POOR ORO RRENO ERRORS skall han vända sig, för att finna den? Rådlös stod han der och vågade icke fråga de i förmaken vakånde tjenarne, på det de icke skulle visa honom orätt väg och måhända väcka hertigen innan han fann honom. Han beslöt alltså att förtro sig åt slumpen, och gick framåt. Raskt genomvandrade han ännu några rum, men de voro toma, allt var tyst. Nu stod han tramför en tillsluten dörr: Om det skulle vara hertigens rgkamnarel Han trodde sig förnimma andedrag. Sakta ruskade han dörren, den var illd stingd och gaf efter för hans påtryckning Han steg in. Der stod en stor säng med tillslutna förhängen; modigt trädde Mannstei fram och öppnade gardinerna, och framför honom lågo i djup sömn regenten, hertig Bi: ron af Kurland, och hans gemål. Hertig Biron, vakna upp! skrek Mannstein högt, och med ett ångestskri for det hertigliga paret upp ur sin sömn. Biron sprang upp, men Mannstein bemäktigade sig och fasthöll honom till dess soldaterna kommo. Hertigen sökte försvara sig genom sparkningar, men öfverväldigades af soldaterna, som gjorde bruk af sina gevärskolfvar; man lade en kafle i munnen, band händerna med ett skärp, höljde honom i en soldatksppa och drog honom så ner till fältmarskalk Miinnichs vagn, som stod i beredskap att föra honom till vinterpalatset. Under det Mannstein och söldaterna voro sysselsatta med hertigen, hade hans gemål fått tid att obemärkt undkomma. I blotta linnet, skrikande och smältande i tårar störtade hon ut på gatan. En soldat fasttog och förde henne till Mannstein, och frågade honom hvad han skulle göra med henne. För henne tillbaka i palatset! sade Mannstein förbiilande. Men soldaten, nöjd att slippa denna börda,