Aftonbladet – 3 januari 1855, sida 1

CZARINNANS DOTTER). Blad ur czarväldets historia efter L. MÖNLBACK. I dag skulle det sista afgörande samtalet ega rum med hertiginnan och hennes gemål, hvarföre grefve Osterman äfven infann sig ehuru han annars högst sällan lemnade sina TUM. Sakta, sakta slynglar, pustade grefven, då: han, stödd på sina tjenare, till hälften bars uppför den smala vindeltrappan. Begriper ni då inte, hundar, att den minsta rövelse förorsakar mig smärta! — Säkerligen botas jag af en svår sjukdom, jag känner redan förebud deraf i alla mina leder! Bädda min säng genast, och laga att en stärkande soppa är i ordning tills jag kommer hem, och nu bort, slynglar! men ve eder, om någon af eder vågar att under min frånvaro smyga sig än i skafteriet eller vinkällarn! Ni vet att jag har goda ögon och känner mina förråder, så till vigt som mått, och om ett enda lod kött eller ett glas vin felas, så blir det knut, kom ihåg det! Med en spark afskedade han sina slafvar och gick ensam uppför de öfversta trappstegen, men stannade en stund innan Ihan öppnade den dörr som befanns midt emot trappan. Hm, jag hade kanske: gjort bättre uti att wedan nu låtsa vara sjuk, sade han till sig sjelf, ty om planen misslyckas, och Biron förblifver regent samt utspionerar att jag i dag varit här, huru går det då? — Aj, mig tyckes som jag redan kände den siberiska Kölden! — Dock nej, nej, det måste lyckas! — huru skulle icke den äregirige Minhich triumfera om det lyckades utan mig! — Nej, dennå gång måste jag vara med, till den gode Minnichs stora förtret, på det att han ej må sticka hela Ryssland i sin ficka! I Se Ä. B. n:o 1.