Aftonbladet – 3 januari 1855, sida 1

Hertiginnan bleknade, och en darrning genomtor hennes höga och ädla gestalt. Jag Po så mycket för blodsutgjutelse! sade on. Och jag, jag är alldeles icke fåfäng, sade Osterman. Jag finner det mycket skönare att se andras blod flyta än mitt eget. Kanhända är det egoism, men jag gömmer hellre mitt blod i mina ådror, än jag gifver det till pris åt en nyfiken, gapande hop! Ni menar såledeg att han kanske redan hyser misstankar och derföre vill tillintetgöra oss ?, frågade hertiginnan, Er och oss alla, till och med er son kejsar Ivan! svarade Minnich. vÄfven min son! utropade Leopoldowna och hennes ögon famrmäade likt en uppretad lejoninnas. Väl, jag skall veta att försvara min son! Ännu i denna natt skall Biron falla!, Ske alltså! instämde de tre männen. Han har drifvit oss till det ytterstas, sade prinsen; ,ej nog, att han landsförvist våra vänner och tillgifne, utan han har omgifvit oss med sina spionerande kreatur. På allt sätt vill han kränka och förödmjuka oss, då han till och med vill rycka den späde kejsar Ivan från sina föräldrar och naturl ga beskyddare. Vi äro angripna uti våra heligaste rättigbeter, men vi skola äfven veta att försvara dem! Men hvad göra vi med den lille Biron, när han icke mer är den store regenten ? frågade Osterman. Vi göra honom ett hufvud kortare,, sade Minnich skrattande. Nej, svarade Anna häftigt, onej, intet blod skall flyta! — Icke genom blod skola våra och min sons rättigheter blifva försäkrade! Svärjen det, mina herrar; i annat fall gifver jag aldrig mitt samtycke till detta företag.s Jag förmodade att ers höghet skulle fälla detta utslag,, sade Minnich, i det han ur sin bröstficka framtog ett sammanviket papper, noch till bevis derpå, får jag äran att öfverlemna åt ers höghet detta papper.,