Aftonbladet – 3 januari 1855, sida 1

att komma för sent, sade gref Osterman, lidanden och plågor fjättra oss, ers durchlaueht. Också är jag endast kommen, emedan ers höghet så önskade, ehuru jag redan vet att jag är öfverflödig! Hvad kan den svage gubben uträtta i de starkes råd ! Intaga vishetens ställe i rådet, och dertill är ni fullkomligt berättigad, min dyre grefve!s svarade prinsen. Ah, grefve Ostermann, sade Minnich; godt att ni kom! Ni kan bäst säga högheterna om jag har orätt !, Fältmarskalk Miinnich har alltid rätt,, sade Osterman med ett förbindligt leende. Jag säger obetingadt ja till det som ni föreslår, förutsatt likväl att det icke är ett förslag som strider emot mina tänkesätt och åsigter. Det är ett ganska förbehållsamt jal utropade hertiginnan skrattande. Ett ja, fullsatt med små bakportar genom hvilka ett nej beqvämt kan insmyga sig, yttrade prinsen i skämtsam ton. Bakportarne äro vid allting de vigtigasten, svarade Osterman allvarsamt. Genom beakporterne lyckas man komma in i statsrummen, och om ert palats här tillfälligtvis icke hade haft någon bakport som inlåtit oss, era undergifne tjenare, hvem vet då, hertiginna Anna, om ni redan denna natt kunnat blifva regentinna! I denna natt! utropade Minnich hastigt. Se, högheter, grefve Österman är alldeles af min tanka; ännu i denna natt måste ni blifva det! Det är en öfverilning,, sade Anna, vi äro icke förberedda ! Så är det äfven med regenten Biron af Kurland, sade Osterman betinksamt; msen derigenom blifver också vår öfverilning för Biron en verklig öfverrumpling.n Helt och bällit min mening, sade Männch. Allt är förloradt om vi lemna regenten tid och lägenhet att taga sina mått och steg. Om vi ej i natt skilja honom från regentskapet, så skall han kanhända i morgon sända oss allesammans till Siberien.