Aftonbladet – 2 januari 1855, sida 2

ryska statsmannen, som förstått att genom klokhet, list och ränkor bibehålla. sig vid statsordret, under sex efter hvarandra följande ryske regenter, af hvilka den ena vanligen på blodigt vis utträngt den andre. Ehuru till börden blott prestson, hade likväl czar Peter upphöjt honom till statsminister, och anförtrott honom ledningen af de utrikes ärendena; hvarföre han också på sin dödsbädd anbefallde Osterman åt sin gemål, såsom det ryska rikets stöd, och-den ende man, hvilken han aldrig beträdt med något felsteg. Katharina utnämnde honom äfven genast vid sitt anträde till regeringen, till rikskansler och öfverguvernör hos Peter den andre; och Osterman bibehöll sig uti begges nåd, hvarföre Peter den andres efterträdarinna, czarinnan Anna, var stolt öfver att under sin regering ega-en statsman och diplomat, som så troget tjenat hennes företrädare. Genom Anna inkom hennes gunstling Biron i; Ryssland, men denne vågade icke att söka undantränga en man som genom sin statsklokhet och diplomatiska skicklighet hade -förvärfvat sig så stor ryktbarhet, och som i hvarje fall kunde blifva honom en farlig fiende: Det hade gått Osterman på samma sätt som Minnich. Begge hade icke af regenten kunnat erhålla någonting annat än stadfästelse i deras embeten och värdigheter. Bedragne i sin förväntan och missnöjdes öfver tillintetgjorda planer hade begge: fattat det beslut att störta den, som de icke ville up, höja; emedan -han visat sig icke vara deras vän, blefvo de hans fiender, och i det de offentligensböjde sig i stoftet för regenten, gingo de hemligen till hans bittraste fiende, her:iginnan Anna Leopoldowna, för att erbjuda sin tjenst motden öfvermodige regenten, hvilkenmed-despotisk makt höll sin. jernspira öfver ryska riket. (Forts.)