Aftonbladet – 2 januari 1855, sida 2

det bekymra denna massa af i stoftet krälande slafvar, med hvilket namn de nämna sina tyranner? De förblifva hvad de äro — slafvar, oeh den som sitter på tronen förblifver hvad han är, deras oinskränkte herre och tyrann, i hvilkens makt det står att i dag låta gissla dem och i morgon upphöja dem till grefvar och baroner, för att kanhända i öfvermorgon förvisa dem till Siberien eller låta döda dem under knutpiskan. Hvilken som kallar sig kejsare eller herrskare, den helsar det ryska folket, denna hord af viljelösa slafvar, såsom sin herre, såsom den der råder öfver lif och död, och som maskar kräla de i stoftet för honom! Man hyllade regenten Biron på samma sätt som man hyllat czarinnan Anna. Hvarhelst man träffade hertigen, kastade man sig på marken för honom, och ödmjukt, med blottadt hufvud, gick man förbi hans palats. När de stolta ryska furstarne och grefvarne kommo åkande i sina lysande ekipager och på afstånd varsnade regentens vagn, befallde de hålla stilla för att stiga ur och ända till jorden buga sig för den förbifarande herrskaren. Inför den maktegande upphör i Ryssland hvarje skilnad på stånd; der gifves blott en herre, de andra äro darrande slafvar, de må vara furstareller tiggare. Herrskaren måste lydas, han må :befalla en mordgerning eller hvilken annan förbrytelse som helst ; det är nog att hans vilja och ord helgar och renar hvarje handling samt upphöjer den till en tillåten, välsignad och ärofull sak. Biron var kejsare, ehuruväl han endast bar namn af regent; men han egde makten i sina händer, under det att den omyndige kejsaren, i det jollrande dibarnet Ivan, var den skuggbild som bar skenet af den herrlighet som tillkommer kejsartiteln. Ivan var ännu. en liten varelse, icke värd någon uppmärksam