Aftonbladet – 2 januari 1855, sida 1

glömt sin dröm ock de onda aningarne vid den stolta känslan af sin upphöjelse. Må de skynda bort, dessa högborna för att kyssa den kejserliga handen och rulla sig i stoftet för det jollrande dibarnets vagga, jag är dock i verkligheten kejsare, ty krona och spira hvila i mina händer! Men på höjden af eder herrlighet och makt glömmer ni väl icke edra vänner och tillgifne ? sade Miinnich. Ni erinrar er väl, höghet, att det var jag som ytterst bestämde czarinnan Anna ett utnämna er: till regent under lwans minderårighet, och att ni på ert hedersord lofvade mig att uppfylla den första begäran jag skulle ställa till eder.n Jag vet, jag vetr, svarade Biron med ett figt leende, under det han med händerna på con tankfull gick upp och ned i rummet. hastigt stannade han framför Miinnich, och skarpt fixerande honom, sade han: Ja skall förklara edra tankar, herr fältmarskalk grefve Minnich; jag skall säga er hvarföre ni uppbjöd hela ert inflytande hos kejsarinnan Anna, för att få mig utnämd till regent. Ni har ett skarpt öga och en säker blick, således upptäckte ni att Anna längesedan enligt sitt hjertas val hade fattat det beslut att utnämna mig, innan ni med edra sluga ord understödde detta beslut. Som, tänkte ni vid er sjelf, den a czarinnan älskar hertipen af Kurland, så skaH hon också utan tvifvel vilja göra honom lycklig och upphöjd öfver alla frestelser, och om jag dertill gifver mitt råd, så förbinder jag mig begge: kejsarinnan i det jag visar mig tillgifven hennes gunsts ling, och gunstlingen, emedan jag hjelper honom att tilifredsställa gina äregiriga planer. Jag skall sålunda derigenom blifva tryggad för det närvarande och för fraråtidon! Medgif, hem fältmarskalk, att detta varit edra tankar?