Aftonbladet – 2 januari 1855, sida 1

framtiden, ty jag har olycksbådande aningar, och dertill drömde jag förliden natt att jag befann mig uti en usel koja, höljd af trasor och skälfvande af hunger cch köld ! Det är en lycklig dröm, ers höghet, utropade Minnich muntert, ty motsatsen af hvad man drömmer inträffar alltid. Ers höghet såg sig som tiggare, emedan ni skall blifva herrskare, och klädd i trazor, emedan en purpurmantel i dag skall betäcka edra skuldror. Äfven blodet är purpurrödt,, sade hertigen dystert, och en skarpslipad dolk kan äfv n förvandla tiggarns buldansrock i en purpurmantel! Jag önskade, min vän, att jag icke hade blifvit hvad, jag är! Man sofver icke lugnt när man ständigt måste bevaka sin lycka, att den ej må halka undan! Betänk blott, att min lycka nu beror af ett barn, ett dibarn, som med modersmjölken skall insupa hat till mig, och hvars första ord torde blifva en förbannelse öfver gin förmyndare! Då måste ni sjelf blifva den som lär den unge kejsar Iwan tala,, sade Minnich, så skall han lära sig att välsigna eder! pJag kan icke rycka honom ifrån sina föräldrar,, svarade Biron; omen att de hata mig, det är säkert, och till och med ganska naturligt, ty det synes ju som om de borde vära närmast berättigade att vara sin sons förmyndare. Hertiginnan Anna: Leopoldowna är äregirig.n Bah, för närvarande är hon förälskad, sade Miinnich leende, voch när qvinnorna äro kära, så hafva de icke tankar för någontng annat än föremålen för sin ömhet. Men se blott, höghet, har jag icke spått sannt? Se hvilken mängd af equipager som hålla framför eder port, snart blir hela gatan för trång att rymma dem alla ! Verkligen såg man också en oerhörd mängd lysande equipager köra fram, ifrån hvilka red