Aftonbladet – 2 januari 1855, sida 1

den förste som lyckönskar honom till regentskapet, och med detsamma påminna honom om sitt löfte att såsom regent bevilja den första begäran jag skulle framställa. Nåväl! jag vill nu bedja, för att framdeles kunna befalla. En djup tystnad hvilade öfver de Petersburgs gator, genom hvilka fältmarskalkens vagn passerade. Öfverallt sågos endast tillslutna portar. och betäckta fönster; det syntes, som om denna eljest så bullersamma, lysande och präktiga del af Nevastaden i en hast blifvit hemsökt af pesten. Ingenstädes syntes några equipager eller någon af. de förnämas guldgalonerade hetjening: Dånande framrullade grefvens vagn genom de tomma gatorna, men der han ilade förbi, syntes likväl nyfikna ansigten titta fram bakom rullgardinerna, och bakom honom öppnades portarne hos furstar och grefvar, hvilka skickade sina löpare i ilande fart efter honom, för att utspana till hvem han for. Grefve Minnich såg allt. detta och skrattade. Jag har gifvit signalen, sade han, och Rysslands magnater skola. hk: en-boskapshjord följa mig i spårea och trängas att knäfalla för den nya gudovmligheten; inför den frambärande sin slafviska byllning. Vagnen stannade vid hejtigens palats, och med en .vördnadsfull och ödmjuk hållning beträdde Minnich de praktfulla rummen. Biron var allena; försjunken i djupa. tankar stod han vid ett fönster och blickade ned på stadens ödsliga gator, hvilka nu hörde under hans spira. 19 Eders Höghet öfverskådar sin stad, sade Minnich leende; -Om några ögonblick skola rikets store vara här, Min vagn båller framför eder port, och de veta då till hvem de skola vända sig med: sin underdånigahyllning. e Acka, sade Biron sorgset, jag fruktar för