Aftonbladet – 29 december 1854, sida 1

1 DOTsCaRat. STOCKHOLM, den 29 Dee. De rykten, som då och då under riksda: gens lopp uppdykade om förestående förän. dringar inom konungens rådgifvarepersona och hvaraf man äfven ännu efter riksdagens slut försport några genljud, hafva icke hittills vunnit någon bekräftelse. Förgäfves har konungens regering, vid behandlingen hos Rikets Ständer af de kungliga propositionerna, uti a!la vigtigare lagstiftningsfrågor, som på grund af sådana propositioner vid denna riksdag varit föremål för öfverläggning och beslut, lidit det ena afgjorda nederlaget efter det andra. Förgäfves har den stora majoriteten af representanterne inom de båda stånd, hvilka äro de enda som sammansättas genom val af folket, emot flera bland konungens rådgifvare uttalat ett misstroende, som delas af nationen, samt yrkat deras snara aflägsnande. Förgäfves har till och med inom det stånd, som eljest plägar vara det mest undfallande för maktens innehafvare, ett skarpare klander än någonsin förut på det hållet varit hördt, samt en högt uppsatt embetsman, hvilken visserligen icke hör till konungens konstitutionelle rådgifvare, men som dock förstått att vid flera tillfällen, på sidan om grundlagen och uti ärenden, som på intet sätt angått hans embetsförvaltning, göra en förderflig inflytelse gällande, blifvit offentligen anklagad för den smutsigaste korruption, som veterligen i mannaminne besudlat någon svensk regering, och som gjort en viss gren af administrationen till en visa kring land och rike redan långt förut, innan anklagelsen offentligen uttalades. Något ombyte af de rådgifvare, hvilkas aflägsnande en allmännare mening, såväl inom nationen, som inom de folkvalda stånden vid riksdagen, längesedan yrkat, har ännu i denna stund icke skett. Och ej nog derined. Afven den förtroendeembetsman, hvars bibehållande på sin plats efter de anklagelser, som blifvit inom sjelfva representationen emot honom slungade, utan att man ens vågat ett försök till vederläggning ), i hvarje annat land skulle anses såsom en skamfläck, en outplånlig nesa för en styrelse, som har känsla för egen heder och sin konungs anseende, sitter ännu qvar i full besittning af sina höga embeten, tryggad — såsom det tyckes — emot hvarje fara genom det svågerskap, som förbinder honom med en af konungens rådgifvare, och genom det slags förtroende, som någon gång bestämmes af personlig gunst, utan afseende på samhällets väl och offentlig moral. Emellertid, om också hvarken konungens rådgifvare eller den allena beslutande viljan synas benägna att göra något afseende på den allmänna mening, som i detta fall uttalat sig, hafva dock händelser inträffat, som inom kort torde af andra skäl föranleda en eller annan af konungens rådgifvare att afgå. En af dessa händelser är biskop Faxes frånfälle och det i anledning deraf nyligen hållna biskopsvalet i Lunds stift, hvarvid statsrådet Reuterdahl, såsom man längesedan förmodat, erhållit flesta rösterna och i följd deraf första rummet på förslaget. Då hvarken hr Reuterdahls benägenhet att emottaga bördan af det gyllene korset, eller konungens benägenhet att föredraga honom till biskop framför hrr Thomander och Pettersson, som erhållit andra och tredje rummet på förslaget, är ringaste tvifvel underkastad, så har man allt skäl att anse hr Reuterdahls snart förestående afgång ur konungens rådkammare och från chefskapet för ecklesiastikdepartementet för så godt som afgjord. : Gissarena hafva derföre äfven redan en tid bortåt sysselsatt sig med att uppsätta förslag på hans blifvande efterträdare, och man har härvid företrädesvis hört åtskilliga prelater eller prelaturens skötebarn nämnas såsom förmodliga kandidater, passande, om icke för platsen, dock för det nu rådande systemet. Man har också hört en och annan lekman, och deribland äfven ett par af prelaturen mera oberoende, nämnas sågzom på högre ort åtminstone omtalade, dock utan att man under nuvarande förhållanden trott sig hafva anledning att anse de sednare såsom på allvar satta i fråga. Vi ärna icke befatta oss med något upprepande af de mer eller mindre otroliga gissni gar, som ryktet i detta afseende sedan någon til kringfört. I de flesta fall anse vi dessa gissningar icke hafva någon annan betydelse än den, att tppenbara hurudant begrepp det allmänna föreställningssättet i sjelfva verket gör sig om den nuvarande styrelsens egentliga karakter. Men deremot anse vi för en skyldighet att, utan afseende på den ene eller andre personen, öppet beteckna en synpunkt, hvilken vi tro att konungen vid den ifrågavarande platsens besättande efter statsrådet Reuterdahl både företrädesvis skulle böra och, äfven under nuvarande förhållanden, kunna behålla i sigte, till båtnad för de vigtiga samhällsärenden, hvilkas behandling kommer att i första rummet anförtros åt den blifvande nye departementschefen. Vi säga: äfven under nuvarande förhållanden; och vi mena dermed hufvudsakligen den ställning, hvari den nyc departementschefen komme att befinna sig, såsom omgifven af en 1 öfrigt numera väsentligen konservativ rådspersonal. Vi anse nemligen denna ställning vara sådan, att vi för tillfället, och så länge detta förhållande fortfar, hellre böra undertrycka vår önskan att se en man med framstående liberala tänkesätt i spetsen för ecklesiastikdepartementet, än emotse den sannolika vådan, att en sådan mans bemödanden för närvarande endast skulle förnötas i fruktlös strid med öfvermiäktige politiske motståndare inom samma rådkammare. Det är således en annan synpunkt, än den som afser de politiska tänkesätten, hvilken vi tro under nuvarande omständigheter förtjena att