Aftonbladet – 27 december 1854, sida 3

gare tillskott af 24 sk. bko, sävida prenumeranterna vilja erhålla slutet af ofvannämnde arbete. Prenumerant på Kindblads Svenska Historia. RÄTTEGANGSoc POLISSAKER. Sistl. juldagj drunknade, under skridskoåkning Stora Värtan invid Lidingölandet, drängarne Gusta! Jansson och Carl Petter Molin bäda i tjenst hos hofjägaren Dahlgren. Hr Dahlgren, som vid Ropsten hört nödropen, hade försedd med en längre .stäng skyndat sig ut på isen, men innan han upphann den vak hvarest han säg tvenne personer ännu hålla sig uppe öfver iskanten, nedföll han sjelf uti en vak, men räddade sig genom stången som han hade i handen. Dä han äter uppkom på isen voro de båda drängarne försvunna i djupet. — Skrädderiarbetaren Lars Petter Berglunds elfvaärige son Frans Oscar och hattmakaregesällen J. Nyströms elfvaårige son Johan Fredrik voro i går f. m. nära att drunkna under lek på den svaga isen utanför Norra vågen vid Skeppsbron, men -uppdrogos ur vattnet af sjömannen Lindström, hvarefter de hemfördes till sina föräldrar. — Enligt hvad man redan har sig bekant hafva under julhelgen tvenne dödsfall timat till följe af omättligt förtärande af bränvin. Stenhuggeriarbetaren G. E. Mäncke hade julaftonen i rusigt tillständ inkommit på krogen i hörnet af Grefoch Qvartersgatan ä Ladugärdslandet. Mincke hade satt sig vid ett bord och utropat: Gif mig en sup!, men ögonblickligen derpå och innan skänkpigan hann servera bränvinet nedföll han ä golfvet och befanns vara död. Ehuru fältskär genast efterskickades kunde Mäncke icke återbringas till lifvet. — Guldsmedsgesällen Anders Källström hade julaftonen så rusig hemkommit till sin bostad i huset As 13 vid Holländaregatan, att han anträffades liggande utanför porten och måste inbäras samt hade derefter gätt till sängs kl. half 12 på natten. Om morgonen hade sängkamraten funnit honom död. Bäda dessa lik äro afförda till bårbuset för att obduceras. — Sistl. lördags afton blefvo icke mindre än fjorton Jandtboer, under färden frän staden, af poliskonstaplar anhållne å till stadens tullar ledande gator, derföre att de i rusigt tillständ kört öfverdådigt. Från en stor del af dessa blefvo häst och slädatagne i förvar, och de tilltalade måste tillbringa julhelgen här i hufvudstaden. I dag voro samtlige inkallade till polisförhör och bötfäldes. De som värst få sota för detta slags öfverdåd, äro rusthållaren Joh. Söderlund från Rickeby i Odensala socken, dennes dräng P, Andersson och dragonen vid lifregementets dragonkär n:o 77 J. Nord, hvilka, då de å Norrtullsgatan anhöllos af poliskonstapeln Orrberg, tilldelade honom flera slag och knuffningar och, då öfverkonstapeln Corn tillkom äfven tilldelade denne knuffningar. För ytterligare bevisnings förebringande uppsköts denna ransakning till den 3 instundande Januari, då alla tre tilltalade, vid vite af 6 rdr 32 sk. bko, ålades ett inställa sig. — Under julhelgen hafva icke några större oordningar inträffat, med undantag af att en mängd personer varit uppkallade och blifvit bötfällda för fylleri och slagsmål. — För nägra dagar sedan afslutades inför rädhusrättens 3:dje afdelning ransakningen med det andra i ordniogen af de inom kort tid upptäckta tjufbanden af minderåriga pojkar, hvilka förenat sig om att nedkrypa genom källaregluggar och såmedelst föröfvat flera stölder. En del blefvo i brist af bevis frikände och en del dömde att agas med ris. Liksom de minderåriga medlemmarne af det förra tjufbandet, blefvo samtlige dessa, sedan det visat sig att de sakna mnödig föräldravärd och tillsyn, intagne å allmänna arbetshuset. Denna inrättning synes emellertid icke lämplig att äterbringa de unga brottslingarne på bättre vägar. En del af dessa unga brottslingar har redan lyckats rymma frän arbetsinrättningen. Prins Carls uppfostringsanstalt vore utan tvifvel den mest lämpliga flats åt dessa små förbrytare, då nämnde inrättnings stiftande haft till hufvudsakligt syfte att söka leda på villospår komna barn in på den rätta vägen och göra dem till dugliga samhällsmedlemmar. Betydliga donationer göras tidt och ofta till denna inrättning, som dessutom eger en ganska stor grundfond. — Arbetskarlen Johan Petter Renström, inneboen1e hos sockerbruksarbetareenkan Källström i huset n:o 21 vid öfra Badstugatan å Söder, hade nemligen under de sednare fjorton dagarne funnit sig bestulen på 52 rdr rgs. Pengarne hade legat i en portemonnaie förvarad uti en oläst dragkistlåda. Då tillgreppet upptäcktes hade 30 rdr rgs funnits qvar i portemon naien. Då ingen annan, än enkan Källström och hennes åttaårige son Johan Gustaf, den sednare liggande sjuk, innevarit i rummet, sä anställde poliskommissarien Johnsson visitation uti rummet, dock utan att det ringaste af de stulna penningarne anträffades. Slutligen hade gossen Källström erkändt att hans kusin, elfvaärige gossen Johan Frans Oscar Larsson, sou till stensättaren Larsson, vid ett besök i Källströms bostad af gossen Källström erhållit anvisning på de i lädan förvarade penningarne, och derefter tillgripit desamma. Källström hade erhållit en sedel å 10 rår bko; de öfriga penningarne äfvensom tvenne silfverspecier hade Larsson tagit för sin del. Stensättaren Larsson bade derefter under vetskap om dess oärliga åtkomst af sonen emottagit 40 rdr rgs samt lofvat att derföre inköpa kläder ät gossen. Hos Lars. son inneboende arbetskarlen Sven Ericsson hade erhållit den sedel ä 10 rdr bko som gossen Källström till en början erhällit men dagen derpå aflemnat till gossen Larsson. Ericsson hade lofvat köpa en kälke åt gossen Larsson, och den sednare hade för öfriga penningar köpt karameller c. Säväl Larssons. fader som arbetskarlen Ericsson hade varnat gossen att icke ställa så till att han blefve upptäckt. Polisundersökningen uppsköts till annan dag, men emellertid förklarades icke allenast stensättaren Karsson skyldig att åtfölja sin fon i häkte, utan fick arbetskarlen Ericsson äfvenledes dit åtfölja. — Uii lördagsaumret omnämndes att nu för rån för andra gången häktade och tilltalade sjömannen O. D. Wikström strax efter brottets föröfvande begifvit sig till ett af de många i skeppsbrotrakten belägne kaffehus, och derstädes träffade sin egen Syster, anställd som uppasserska. Wikström och hans syster ha, såsom det blifvit upplyst, uti yngre åren ätnjutit en vårdad uppfostran. Efter föräldrarnes död började sonen att föra ett utsväfvande lefnadssätt, förlorade sin plats som handelsbetjent, kom i dåliga omständigheter så att han föröfvade rän och dömdes att mista lifvet genom halshuggning, men benådades af Kongl. Maj:t och fick försona sitt brott med fem års nyligen utståndet arbete å Längbolmen. Systern, en flicka några och tjugo är gammal, som synes hafva haft ett fördelaktigt yttre, anlände hit för fem är sedan för att söka sig tjenst och erhöll sädan på det vanliga och förut omnämnda sätt, hvarpå de qvionor som cckra på lasten, vid hvarje tjenstflyttning rekrytera siva nästen, hvilka numera frodas hufvudsakligen inom skeppsbrotrakten nemligen att vid ångbätarnes ankomst till hufvudstaden med löfte om tjenst å hotell London, Köpenhamn, Paris etc., locka till sig unga flickor med