soldater — tillsammans 113 man. Bland oftficerarne var furst Maksutoff II dödligt sårad. Officiella bladet meddelar nu följande om de sedan någon tid väntade förändringarne uti högsta armåbefälet: Generaladjutanten baron Osten-Sacken 1;8 befölhafvare för 3:dje infanterikåren, är utnämnd till befälhafvare för 4:de infanterikåren, med bibehållande af sin värdighet såsom generaladjutant. — Generalen af infanteriet Murawjeff 1, befälhafvare för grenadierkåren, är utnämnd till genera:adjutant hos H. M. kejsaren, öfverbefälhafvare för kaukasiska kären samt H. M:ts locum tenens uti Kaukasien, med alla de företrädesrättigheter, af hvilka generaladjutanten furst Woronzoff varit i ätnjutande. — Generalen af kavalleriet, Read, anställd såsom befälhafvare för kaukasiska kåren och dithörande trupper, är nämnd till generaladjutant hos H. M. kejsaren, ledamot i rikskonseljen och befälhafvare för 3:dje infanterikäsen. — Generaladjutanten Plantin är utnämnd till befälhafvare för grenadierkären, med bibehällande af sin värdighet såsom generaladjutant och sin anställning säsom ledamot uti den d. 18 Aug. 1814 tillsatta kommiit (kommitten för invaliderna). AMERIKA. Presidenten Pierces årsbudskap är denna gång ganska märkligt i hvad som rörer Förenta Staternas förhållande till utländska makter, och vi meddela derföre här nedan et vidlyftigt utdrag deraf. Det lärer icke undgi läsaren att en viss bitterhet mot England och i allmänhet mot de stora europeiska sjömakterna, Ryssland dock undantaget, låter sig förnimmas uti presidentens ord. Efter en kort inledning om de olyckor af hvilka Förenta Staterna under detta år varit hemsökta, fullföljer presidenten sålunda: Det visa system, som vår regering från början adopterat och ihärdigt fullföljt, att undvika hvarje allians som kunde binda oss, har hitintills besparat oss många förvecklingar som i annat fall skulle ha varit oundvikliga. Oaktadt vär så klart bestämda och städse fasthällna politik, oaktadt värt från Europa aflägsna geografiska läge, hafva nägra europeiska stater lätit förmärka en stigande önskan attleda vär utländska politik. I sina planer för jemvigtssystemet hafva dejsökt at taga oss med i räkningen och nödga oss att foga oss efter deras äsigter. Den ena eller andra af dessa europeiska makter har tid efter annan försökt att uppställa villkorliga bestämmelser, som i flera afseender strida mot folkrättens grundsatser. Förenta Staterna hafva i sin utrikes politik städse respekterat denna rätt och de kunna icke medgifva att man i densamma inför undantag, som äro föreskrifna af tillfälliga intressen. De medgifva ej att en stats eller ett statsförbund: maktinnehafvare skola vara berättigade att stifta lagar för andra stater. Då de transatlantiska staterna låta reglera sitt politiska system efter sina intressens måttstock, sä haf -va likväl vår verldsdels oafhängiga makter säkerligen rätt att fordra det man fritager dem från hvarje intervention. Ett systematiskt undvikande af hvarje närmare politisk allians med fremmande aflägsna nationer hindrar oss icke att gifva vär handel med utandet den största utsträckning. Denna i vär historia sä tydligt bestamda skilnad tyckes vara af nägra stormakter misskänd. Vär vägran att ansluta oss till och underkasta oss deras system bar, som jag fruktar, framkallat ett visst afundsjukt misstroende till värt förhållande och föranledt dem till handlingar som stört vära utländska affärer. Vår närvarande och fordna ställning lemnar emellertid en ganska positiv garanti att vära afsigter icke äro af aggressiv naur eller ho:a andra nationers säkerhet och välfärd. Vär militärstat i fredstid är ordnad på ett sådant sätt att derigenom värt försvar emot utlandel och ordningens uppyätthällande bland de infödde inom unionen försäkras Vär sjömakt har intet annat ändamål öh att skydda yära medborgare i utlandet och vär öfver alla! jordens haf atbredda handel. Förenta Staternas regering, som enligt sin egen natur är fredlig, är beredd ait tillbakavisa invasionen genom ett fosterlandsälskande folks frivilliga krigsmakt och underhäller intet mede) till anfail på utlandet. Dessa omständigheter borde häfva alla farhögor att vi skulle kunna antasta andra staters rättigheter eller säkerhet, Nöägra europeiska stater hafva med oro betraktat Förenta Staternas territorialutvidgning. Denna hastiga tillväxt härflyter frän det legitima utöfvandet af de suveräna rättigheter, som tillhöra alla stater och som af flera tillämpas på ett så utsträck sätt. Under sådana omständigheter var det svårt att antaga, ait stater, som ännu i nyaste tiden betvingat och med sig införlifvat gamla konungariken, planterat sina faror på alla kontinenter, tagit i besittning eller gjort anspråk på supremati öfver dar i alla oceaner, såsom en dem tillhörande egendom, skulle kunna vara böjda att med fientliga blickar betrakta värt lands alltid på hederligt sätt vunna tillökningar, eller skulle kunna anse sig berättigade att tillägga vår tillväxt ea anda af aggression eller politisk herrsklystnad. Vär utländska handel har nästan hunnit till samma betydenhet som verldens största sjömakts och är vida betydligare än alla andra makters handel. Denna vigtiga fråga, som intresserar alla våra medborgare, äro regeringen och lagstiftningen pligtige ait med omsorg öfvervaka och genom lämpliga ätgärder skydda. Den politik, som jag i detta afseende följt, borgar för dess säkerhet för närvarande och för framtiden. En läng erfarenhet har bevisat, att i allmänhet neutrala länders rättigheter råka i fara om de eurocpeiska stormakternas intressen äro i konflikt med hvarandra. Denna omständighet har under oafhän gighetskriget ledt till bildanhet af det berömda väpnade neutralitetsförbundet, hvars förnämsta grundsats bestod deri att fri flagg gör fritt gods, med undantag af krigskontraband — en lära, som sedan vår stats begynnelse ända till denna dag varit en älsklingstanke för vårt lands statsmän. Tid efter annav hafva alla sjömakter genom nögot högtidligt fördrag erkänt denna princip, och man kunde ha hoppats att fi se den allmänt antagen och respekterad säsom en regel i folkrätten. Men en enda makts vägran har förhindrat detta, och under det stora krig som följde på franska revolutionen, blef den i allmänhet icke respekterad af de krigförande europeiska makterna. Emellertid är principen allmänt erkänd säsom rättvis och nyttig och det till den grad, att Evgland oc! Frankrike vid början af det nuvarande kriget tillkännagifvit sin afsigt att respektera den, ehuru visserligen icke såsom en erkänd internationel rätt, utan blott såsom en tillfällig koncession. Emellertid syn tes mig dessa båda stora sjömakters öfverensstäm melse i afseende på de neutralas rättigheter rättfär diga ett försök frän Förenta Staternas sida att genom specialkonventioner mellan Förenta Staterna och dt särskilda europeiska och amerikanska makterca höjs denna lära till grundsats. Till följe deraf öfversändes från vår regering till de europeiska och ameiikanska regeringarne e:t förslag, som icke blott innpefattade principen att flaggan skyddar godset, utan äfven den föga bestridda principen, att neutrala varor ombord i fientligt fartyg, med undantag af krigs kontraband, skola vara befriade från att borttagas. Ryssland handlade raskt i denna angelägenhet ock vi afslöto med detsamma en konvention, som garan terade dessa grundsatsers respekterande i dess side säväl som från de nationers sida, hvilka komme at med oss afsluta motsvarande Öfverenskormmelser. Ingen annan makt har faitat bestämdt beslut i denne punkt. Emellertid bar jag mig ej bekant, ait in vändningar blifvit gjorda mot de föreslagna fördragen; snurare äro de erkända såsom varande af väsentlig betydelse för den neutrala bandelns sökerhet, och enda hindret för deras allmänna antagande bestär i möjligheten att finna oantagliga vilkor fästas vid dem. Konungen af bida Sicilierna her till värt sändebud uttalat sin önskan att biträda ett förslag i afscend: nå da nentvatan rättigheter och att för Actig mäl