Aftonbladet – 23 december 1854, sida 3

Från sörjande syskon, vid deras brors, Herr Öfversten och Ridd:n G. E. Lundstedts död. Du från oss gåt du älskade och gode, Och lemnat oss i sorg och saknad qvar, Du vinken från en bögre verld förstode, Och gladde dig att stunden kommen var. Ditt långa lidande och svåra stunder, Hur rysligt att ej kunna hjelpen ge, Du bar dem tåligt, Maga ej derun ler, Var glad. blow vi ej tycktes att dem se. Ej storhet, högtet eller flärd du hyste, Du enkel älskvärd glad och trefig var, Ditt samvetslu n, som uti alt framlyste , Bevillnar bäst bur själens frid du bar. Ditt körleksfolla ömma goda bjerta Ej större säillhet fann än göra godt, Du ömmade vid andras nöd och smärta, Och tacka Gud du bättre andel fått. För din familj ditt bjertas godhet lyste, Hur öm och omtinksam om deras väl, Hvad kärleks djup dit: ädla bjerta hyste, Du älskat dem utaf din kela själ. Farväl, du för vårt bjeria älskade och dyre, Njut nu cen rika lön som väntat dig, Den gudomsmakt som verldens öden styre, Ack, måtte den en gång förena oss med dig! Rn